95-åringen, Egenskaper, Hågkomst, Medan tid är, Personlig kvalitet, Söndagsbetraktelser

Söndagsbetraktelse nr 291

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 20 december 2020

Blunda och föreställ dig att du är 95 år. En person som du inte känner ber att få ställa en fråga till dig: Vad skulle du vilja att människor minns dig för?

 

Någon kanske kommer ihåg att jag ställde den här frågan till ett antal personer för drygt ett år sedan (se Söndagsbetraktelse nr 220) och att jag skulle återkomma med resultatet av undersökningen i en ny betraktelse. Ursäkta att jag är försenad (och tack Anders för påminnelsen).

 

Jag frågade sammanlagt 33 personer. 22 i Sverige och 11 i USA. Jag bad dem att svara med högst tre egenskaper. Det blev en del överlappningar och tolkningsproblem. Ett par personer sa att de inte brydde sig om att bli ihågkomna, och någon sa att det inte är människors minnen som är det viktiga utan att man gör det som är rätt medan man lever. Hyggligt rättvisande, hoppas jag, kan svaren ändå redovisas som följer.

 

Detta svarade alltså de 33 personerna att de ville bli ihågkomna för:

 

9 personer svarade omtänksamhet

8 personer svarade civilkurage / mod

7 personer svarade snällhet

4 personer svarade ärlighet

4 personer svarade intelligens

4 personer svarade klokhet

4 personer svarade öppenhet

4 personer svarade generositet

3 personer svarade rättvisa / fairness

3 personer svarade kärlek

2 personer svarade ”kvick/fin humor”

2 personer svarade självständighet

2 personer svarade ödmjukhet

2 personer svarade ”ställde upp när det verkligen behövdes”

2 personer svarade ”generositet med min tid”

2 personer svarade empati

2 personer svarade ”inget särskilt”

1 person svarade hjälpsamhet

1 person svarade perspektivgivande

1 person svarade värme

1 person svarade positivitet

1 person svarade god vilja

1 person svarade god lyssnare

1 person svarade bra förälder

1 person svarade medmänsklighet

1 person svarade rebell

1 person svarade lösningsfokus

1 person svarade gott hjärta

1 person svarade livsnjutare

1 person svarade praktisk skicklighet

1 person svarade ”gjorde mitt bästa”

1 person svarade hygglighet

1 person svarade ”att jag var bra för just den personen”

1 person svarade konkretion

1 person svarade lyhördhet

1 person svarade vänlighet

1 person svarade fredlighet

1 person svarade glädje

1 person svarade kreativitet

1 person svarade omdöme

1 person svarade integritet

1 person svarade ”skicklig vetenskapsman”

1 person svarade uppfinningsrikedom

1 person svarade lojalitet

1 personer svarade ”att jag var någon som brydde mig”

1 person svarade hängivenhet

1 person svarade okuvlighet

1 person svarade problemlösare

 

Jag hade tänkt undersöka om det var någon skillnad mellan Sverige och USA. Och i mitt lilla undersökningsmaterial kunde jag skönja en viss sådan skillnad – vetenskapligt insignifikant förstås – däri att man i USA lite starkare betonade sådana egenskaper som kan sägas handla om personlig framgång. Som intelligens, kreativitet, ”skicklig vetenskapsman”, uppfinningsrikedom och problemlösare.

 

En sak man kan säga är ju att det blir en riktigt bra människa av den som motsvarar alla 47 egenskaperna. Och en annan sak är att det kan vara bra att tänka på det här innan man blir 95.

 

Om jag ska välja tre egenskaper för egen del blir det nog desamma som när jag skrev betraktelse nr 220: klokhet, värme och civilkurage. Men jag är allt lite sugen på integritet också. Undrar vilka egenskaper Jörgen Zetterquist skulle ha valt …