Söndagsbetraktelse nr 332
Det är snart dags för huvudförhandling i mitt mål mot staten om skadestånd på grund av tjänstefel och andra fel när jag häktades misstänkt för våldtäkt. Det blir den 1, 2 och 11 november. Jag har tidigare berättat lite om målet på min blogg och tänker göra det ibland även framöver.
Nu sitter jag och förbereder min s.k. sakframställning. I den gör man en inledande presentation av vad som har hänt och det stöd man anser sig ha för de yrkanden man framställer i målet. En del av min sakframställning handlar om sådana fel av åklagaren som enligt min uppfattning är brottsliga som tjänstefel eller grova tjänstefel. Jag återger den delen av (den preliminära) sakframställningen här:
”I Sverige brukar vi inte ställa åklagare till svars för tjänstefel utom för att ha missat en tidsfrist för åtal och liknande 'småsaker'. Åklagarna har ganska fria tyglar och brukar inte anklagas för tjänstefel ens om de brister klart i kravet på objektivitet. Som till exempel om de undanhåller någonting för advokaten eller domstolen som tydligt talar för att den misstänkte är oskyldig.
Annorlunda är det i USA. Det har vi kunnat lära oss bl.a. av tv-serien ’Utpekad’ på Svt. Den åklagare som åtalade seriens huvudperson Greg Kelley för sexuella övergrepp mot ett litet barn, som Kelley dömdes för 2014 och friades från 2019, hette Jana Duty. Hon hade missat avgörande saker som talade för att Greg Kelley var oskyldig. Under åren 2015 och 2016 fick hon disciplinstraff för tre olika förseelser i andra fall, bl.a. en gång för att ha undanhållit bevis för en advokat. Två gånger fick hon korta fängelsestraff, tio resp. fyra dagar. Och hon fick dessutom böter och blev avstängd från sin tjänst.
I mitt fall gjorde åklagaren en lång rad fel, enligt min uppfattning klart allvarligare än Jana Duty´s. Bland annat undanhöll hon vid häktningsförhandlingen flera saker för tingsrätten som talade för att den kvinna som anmälde mig ('Emma') hade ljugit. Fyra av dessa saker var särskilt tydliga och allvarliga. (Anmärkning här: Jag skriver vilka fyra saker detta var i ett PS nedan.)
Jag frågar mig hur åklagaren ska kunna undgå straffansvar för detta. Brottet tjänstefel är att ’åsidosätta vad som gäller för uppgiften’. Som t.ex. när åklagaren missar en tidsfrist eller råkar berätta en sekretessbelagd sak för medierna. Och grovt tjänstefel är det om åsidosättandet är uppsåtligt och dessutom ’är att anse som grovt’. Straffet för grovt tjänstefel är fängelse i minst sex månader och högst sex år.
Hur skulle åklagarens undanhållanden i mitt fall kunna vara annat än uppsåtliga?
Och kan det bli mycket grövre än att vilseleda domstolen i avsikt att den misstänkte ska bli häktad?
Jag är inte ute efter att få åklagaren i mitt fall dömd till fängelse, som Jana Duty. Men jag vill att åklagarna i gemen i Sverige ska bli medvetna om vad de faktiskt inte får göra. Det handlar om det allra mest grundläggande i en rättsstat: att den som är oskyldig inte ska bli berövad sin frihet.”
--
PS Det här är de fyra tydligaste och viktigaste sakerna som åklagaren enligt min mening undanhöll för tingsrätten vid häktningsförhandlingen:
1. Att Emma sannolikt hade raderat meddelanden i sin telefon från den tidpunkt då hon sa sig ha varit ”däckad” och att meddelandena i varje fall var försvunna från hennes telefon.
2. Att Emma hade påmints flera gånger under utredningen om att lämna in sin telefon till polisen för undersökning, men gjorde detta först efter att hon sett till att nästan allt hade raderats från den genom att låta fabriksåterställa den.
3. Att Emma utan min vetskap hade spelat in våra samtal under julafton och juldagen för att (sa hon) komma ihåg vad som hände men sedan kom ihåg (sa hon) först efter en och en halv månad att hon hade spelat in, och då skickade sju inspelningar i viss kronologisk oordning på fem ljudfiler till polisen.
4. Att Emmas berättelse gick ut på att hon ”däckade” av berusning under vårt samtal med hennes kamrat på julaftonskvällen och sedan inte visste något förrän hon upptäckte att jag hade sex med henne. Men att detta påstående kom först i det andra förhöret, efter att hon i det första hade sagt något som omöjliggjorde det hon sedan påstod. Nämligen att vi var på nedervåningen och tog en drink mellan samtalet med kamraten och samlaget. Vilket stämmer med min berättelse, och med verkligheten. (Det är lätt att inse varför hon kan ha funnit det nödvändigt att överge den versionen.)