Söndagsbetraktelse nr 344
På grund av pandemin är 2022 ett ovanligt svårförutsebart år. Vi trodde väl att vaccinationerna skulle få det mesta att återgå till det normala. Men som alla vet blev det inte så. Den nya mutationen (omicron) har fått oss att förstå att vi nog får dras med det här viruset rätt länge. Inte minst resandet lär bli besvärligare under ganska lång tid.
Så det blir mindre resor 2022 än det annars skulle ha blivit, i varje fall för mig. Men jag ska i alla fall åka till Alaska. I övrigt får vi se, viruset får nog bestämma.
Om man lägger allt oförutsett åt sidan är det tre händelser under det nya året som sticker ut från mitt perspektiv:
– OS i Peking den 4 – 20 februari
– Riksdagsvalet den 11 september
– VM i fotboll i Qatar den 21 november – 18 december
Vis av vad som hände med JVM i ishockey ska man kanske inte vara alltför säker när det gäller idrottsevenemangen. Men riksdagsvalet lär inget kunna rubba. Och jag kan inte se annat än att det är ganska givet hur det kommer att gå där. Liberalerna åker tyvärr ur riksdagen, och det gör dessvärre Miljöpartiet också. Språkrören Per Bolund och Märta Stenevi är inte tillräckligt färgstarka för att lyfta sitt parti. Och för Nyamko Sabuni har uppförsbacken blivit alltför brant med partiets ideologiska klyvning och allt småbråk.
Sex partier kvar. S kommer att få ca 30 %, M ca 20, SD ca 18, V ca10, C ca 8 och KD ca 6. Det ger ca 48 % för S + V + C, ca 44 % för M + KD + SD. En liten men tydlig mandatövervikt för de förstnämnda och därmed S i fortsatt minoritetsregering.
På tal om bristande färgstyrka hos miljöpartiets språkrör undrar jag hur mycket partierna tänker på just detta, ledarens lyskraft och livfullhet, hur intressant personen verkar. Jag tror sådant betyder mycket för partiets framgång. Utifrån den teorin skulle man kanske kunna tycka att Magdalena Andersson borde bli misslyckad. Men det kommer hon inte att bli, för hos henne tar det landsmoderliga över och kompenserar med råge för den lite tråkiga framtoningen.
Hoppas annars att 2022 blir det år då Ryssland slutar hota Ukrainas självständighet, där Kina släpper sitt järngrepp om Hongkong och Taiwan och där Joe Biden får det förtroende hos det amerikanska folket som han förtjänar. Det första och det tredje tror jag kommer att ske, men naturligtvis inte det andra. Kan någon ta ett allvarligt samtal med Xi Jinping tack.