Söndagsbetraktelse nr 518

I veckan avgick Johan Pehrson som partiledare för Liberalerna. Och nu är frågan, dels om partiet ska gå ihop med Centern (det kommer inte att ske), dels vem som ska efterträda Johan P. som partiledare.

Ska det bli Lotta Edholm, Lina Nordquist, Paulina Brandberg, Mats Persson, Fredrik Malm, Erik Ullenhag eller Karin Karlsbro? Jag tycker alla dessa är bra. Men när man nu har en riktig stjärna i leden bör man välja henne, även om hon är väldigt ung: Romina Pourmokhtari. Hon möter visserligen en massa motstånd i klimatdebatten, och i vissa sociala medier är hon nästan hatad. Men hon är just detta: en riktig stjärna.

Romina Pourmokhtari ger alltid att sakligt intryck, dessutom kunnigt, säkert och trevligt. I alla intervjuer svarar hon nästan alltid precis så som hon bör. Och jag är säker på att hon har den rätta förmågan att skapa engagemang, glöd och entusiasm.

Det är precis en sådan person som behövs som ordförande i ett parti som länge har haft svårt med sitt genomslag och med konflikter mellan höger och vänster. Hon kommer dessutom att dra många ungdomsröster.

Jag är rätt säker på att L får minst 7 procent i valet 2026 om Romina P blir partiledare, i nästa val runt 10. Någon som håller emot?