Söndagsbetraktelse nr 529

Jag beklagar att jag är lite ensidig nu i sommar och nästan bara skriver om resor och listor. Det blir förhoppningsvis lite intressantare i höst.

I dag är jag på väg till Rhodos för att därmed ha besökt alla de 11 öar som jag räknar in på listan ”stora öar eller ögrupper i Medelhavet och strax därutanför” (Cypern, Kreta, Rhodos, Korfu, Sicilien, Sardinien, Korsika, Mallorca, Malta, Kanarieöarna och Madeira). Men när man läser in sig lite på Rhodos är den intressant inte bara som en list-ö utan kanske framför allt för sin spännande historia från antiken. Där fanns dessutom ett av världens sju ursprungliga underverk, Kolossen på Rhodos.

Och förra veckan jobbade jag vidare med min nya lista, Svenska nationalparker, och besökte fyra parker i västra Sverige. Nämligen dessa (med betyg inom parentes):

Tiveden, väster om Vättern (7)

Djurö, en ögrupp långt ute i Vänern (8)

Tresticklan, i nordvästra Dalsland (7)

Garphyttan, mellan Örebro och Karlskoga (7)

Kriterierna för betygen är, som jag skrev förra söndagen, dessa:

– naturupplevelse skönhet

– naturupplevelse unik

­– tillgänglighet, ordning, bemötande

– mäktighet

Alla fyra parkerna var härliga naturupplevelser. Jag är förstås medveten om att jag inte hinner se så mycket av dem att jag kan göra helt rättvisande bedömningar. Men jag är i alla fall där i en eller ett par timmar, ibland betydligt mer. Och med något undantag har jag vandrat runt i åtminstone ett par kilometer.

Nästa nationalparksresa blir i början av augusti. Då ska jag och en god vän åka långt upp till norra Sverige för att se de parker som jag och Susanne inte såg när vi var uppe för tio år sedan.

Jag är 75 och min gode vän är 85. Vi får hoppas att våra gamla kroppar klarar det tältande som det lär bli fråga om. Och att min gamla Saab 9.3 från 1998 klarar de dryga 300 milen.