Söndagsbetraktelse nr 57

I veckan blev Sverige utslaget ur EM i fotboll. Jag skrev på Facebook att Sverige hade gjort en efter sina förutsättningar riktigt stark turnering, med en dålig halvlek (den första mot Irland) men resten mycket bra.

Som väntat varierade reaktionerna rejält. Några gillade och höll med. Sverige hade gjort en jämn match med Irland och sedan hållit spelet mycket väl uppe mot två av Europas bästa landslag, Italien och Belgien.

Andra förstod inte vad jag talade om. Hade vi sett samma mästerskap? Sverige hade ju bara gjort ett enda mål, dessutom ett självmål. Och vi hade slutat sist i gruppen efter ynkliga tre avslut på mål under hela turneringen.

Tydligare kan det nästan inte bli. Man kan värdera prestationer på helt olika sätt. Antingen efter vad som kan förväntas på grund av förutsättningarna, eller efter resultatet. Och i båda fallen kan olika personer göra vitt skilda värderingar. Det är på i princip samma sätt med prestationer inom kultur, vetenskap och politik. Men skillnaderna blir särskilt tydliga inom idrott och annan tävlan, eftersom prestationerna där nästan alltid mäts.

Vem har rätt? Är det den som mäter prestationen utifrån vad som kan förväntas eller den som mäter efter uppnått resultat?

Ja, det beror för det första på vad det egentligen är man menar med sitt omdöme. Med ”bra” och ”dålig” kan man ju syfta på hur väl någon gjorde ifrån sig satt i relation till sin egen skicklighet, men också på hur väl vederbörande presterade satt i relation till såväl sin egen som omgivningens förmåga.

Men vem som har rätt beror också - för det andra - på vad det är för prestation man avger sitt omdöme om. Å ena sidan är det inte särskilt träffande att påstå att den som sätter personligt rekord i bågskytte, på 50 meter fjärilsim eller i fristående gymnastik gör en ”dålig” prestation även om andra tävlande kommer långt före. Utifrån alla rimliga bedömningsgrunder var prestationen ”bra”. Men å andra sidan kan man inte gärna hävda att en person sjunger en sång ”bra” om han eller hon visserligen sjunger efter sin bästa förmåga, men genomfalskt. Och en usel bok blir inte ”bra” för att författaren har gjort sitt allra bästa.

Jag ska återkomma till ämnet i en senare betraktelse. Det gäller även frågan i vilken mån ett svenskt landslag bör inrikta sin prestation på resultatet. Men låt mig nu bara framföra en hypotes, som möjligen provocerar någon men som enligt min mening kan tillämpas på bl.a. Sveriges prestation i EM:

Vem som har rätt kan - för det tredje - bero på vilka som är med och bedömer. Om vi utgår från att det som vi avser med ”bra” och ”dåligt” är prestationen mätt efter lagets förutsättningar, då finns det mycket som talar för att den som begriper sig på fotboll har mer rätt i sitt omdöme än den som inte gör det. ♥