Inledning
När detta skrivs är de olympiska spelen i London just över. Det gick rätt bra för Sverige, men vi förlorade några retfulla millimeterstrider. Sara Algotsson Ostholt och Lisa Nordén var ungefär lika nära guld, bara någon centimeters bakhov respektive schweizisk magmuskel ifrån. Men medan Saras guldmiss var oomtvistlig (bommen föll, inget snack), var Lisas diskutabel. För vad visar det där förbaskade målfotot egent- ligen? (Se (www.pressdisplay.com/pressdisplay/viewer.aspx.)
Det var ju så att Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och Svenska Triathlon- förbundet (STF) överklagade beslutet att ge schweiziskan Nicola Spirig guldmedaljen och Lisa Nordén silver. Först klagade de till Internationella Triathlonförbundets exeku- tivkommitté (ITU EB) och yrkade att Lisa skulle få dela guldet med Nicola Spirig. ITU EB avslog överklagandet. Sedan gick våra förbund vidare till CAS (Court of Arbitra- tion for Sport). Panelen i CAS avvisade överklagandet. Man gjorde alltså inte någon sakprövning av om Lisa Nordén borde få dela guldmedaljen eller inte. Varför? Vi ska se närmare på det. Vi ska också se efter om det var ett materiellt riktigt beslut att vägra låta Lisa Nordén dela guldet. Och med ”materiellt riktigt” menar jag då förstås om det stämde med reglerna.
Och en specialfråga att fundera över: Om löparens mage kommer före bröstet i mål, borde det då vara magen som räknas? Tänk om löpare A:s mage kommer först, därefter löpare B:s bröst och ”sist” löpare A:s bröst. Av det aktuella målfotot kan man se att det faktiskt kan inträffa.
Först en beskrivning av vad som hände. Sedan lite om CAS och om Sveriges ärende inför tribunalen. Därefter en enkel analys, de lege lata och de lege ferenda. Några korta reflektioner avslutar artikeln.
artikel 10 | 87
Hur det var
Damernas triathlon gick på förmiddagen lördagen den 4 augusti 2012 med mål- gång i Hyde Park. Lisa Nordén var bra med efter simningen (som är 1500 meter i damernas OS-triathlon) och med i täten efter cykelloppet (43 km). Ungefär tio tjejer var med i tätgruppen när löpmomentet (10 km) inleddes. En efter en föll bort och på de sista metrarna var de bara två. På upploppet närmade sig Lisa Nordén Nicola Spirig för varje meter och det såg ut som hon skulle vinna. Men alldeles i slutskedet ökade Nicola farten lite lite, och när Lisa fällde sig över mållinjen var de precis lika. Nästan. Eller? Tiden blev densamma, 1.59,48. De slutade till och med på samma hundradel och bara nio tusendelar skilde till schweiziskans fördel. Om det nu var så.
Lisa Nordén var i alla händelser överlycklig och vi svenskar var stolta över både hennes prestation och hennes sportsmanship. Inga dystra miner över oflyt vid mål- gången. Nicola Spirig vann rättvist sa hon. Lisa Nordén accepterade domslutet och var jätteglad för sin silvermedalj.
Men svenskarna studerade målfotot och jämförde med reglerna. Man konstate- rade att det bara fanns ett foto, taget från den sida där Lisa Nordén sprang i mål. Den kamera som skulle ha tagit en bild från andra sidan hade inte fungerat. SOK och STF bestämde sig för att överklaga. De hävdade att den bestämmelse i ITU:s täv- lingsregler som gällde hade tillämpats felaktigt av den ungerske domaren, dr Bela Varga. Bestämmelsen, artikel 6.2 a, lyder så här:
An athlete will be judged as ’finished’ the moment any part of the torso reaches the perpendicular line extending from the leading edge of the finish line.
Och “torso” definieras i Bilaga D till tävlingsreglerna som
the section of the body extending from the base of the neck to the base of the sternum
Det som gäller är alltså följande, i något förenklad översättning till svenska.
En idrottare anses vara i mål i det ögonblick då någon del av personens torso når den lodräta linje som utgår från den närmaste delen av mållinjen. Med torso avses den del av kroppen som sträcker sig från nackens bas till bröstbenets bas.
88
Det gäller alltså att komma först i mål med bröstet. Enligt svenskarna innebar detta att det inte gick att fastställa vem som var först i mål. För på målfotot skymmer Lisa Nordéns huvud den del av Nicola Spirigs bröst som först når mållinjen. Alltså borde guldet delas.
Det som var lite speciellt var att Nicola Spirig gick i mål lätt bakåtlutad, medan Lisa Nordén gick i mål som man brukar; hon fällde sig med bröstet först. Och det var inte någon tvekan om att Nicolas mage nådde mållinjen före Lisas bröst. Skulle magen räknas eller inte?
Först som sagt en kort beskrivning av CAS, alltså Court of Arbitration for Sport. Vad är det egentligen för institution, och varför är det så att den kan bestämma vem som har vunnit en tävling i olympiska spelen? Eller kan den kanske inte det? Var det därför domstolen avvisade Sveriges överklagande, alltså för att den var obehörig? Vi får se.
CAS
Court of Arbitration for Sport inrättades år 1984 av Internationella Olympiska Kom- mittén (IOK). Den avgör tvister inom idrotten och avger rådgivande yttranden som rör juridiska frågor inom sportvärlden. Huvudkontoret finns i Lausanne, men dom- stolen finns också i New York och Sydney. Även om den bildades av IOK är den obe- roende och tillhör alltså inte vare sig IOK eller någon annan organisation. Domsto- lens oberoende ställning och legitimitet har fastställts efter en process i vanlig schweizisk domstol.
CAS tillhandahåller tjänster för avgörande av idrottsrelaterade rättsliga tvister genom antingen skiljedom eller medling. Den har ungefär 300 skiljemän från 87 länder och hanterar cirka 300 fall per år. Språket är normalt engelska eller franska. För vissa stora idrottstävlingar, som OS och Samväldesspelen, sätter CAS upp tillfäl- liga tribunaler som verkar på plats och avgör tvister mycket snabbt. Skiljedomar från CAS är verkställbara på samma sätt som vanliga domar. De är slutliga och bindan- de för parterna från den dag då de meddelas.
Alla tvister som är direkt eller indirekt relaterade till idrott kan underställas CAS. Det kan vara exempelvis kommersiella tvister eller disciplinfrågor. På CAS hemsida (www.tas-cas.org) nämns sponsorshipsavtal och avstängning för dopning som exem- pel. Både fysiska och juridiska personer kan ha tillgång till CAS tjänster, exempelvis professionella idrottsutövare och amatörer, klubbar, nationella förbund och interna- tionella.
artikel 10 | 89
För att en tvist ska kunna underställas CAS måste parterna ha kommit överens om det, antingen genom avtal eller regler i förväg eller genom en överenskommelse när tvisten har uppstått. Mycket vanligt är att internationella idrottsorganisationer i sina regler hänvisar till CAS för avgörande av vissa tvister.
Ibland tas tvister upp direkt i CAS, andra gånger efter överklagande av idrotts- organisationers avgöranden. En part får överklaga till CAS först efter att alla interna överklagandemöjligheter inom organisationen i fråga har uttömts.
Normalt är domstolen sammansatt av tre skiljemän, men om parterna är ense räcker det ibland med en. I vanliga förfaranden får parterna avtala vilken lag som ska vara tillämplig på tvisten. Ingås inget avtal om tillämplig lag, gäller schweizisk rätt. I överklagandeprocesser – som den vi intresserar oss för nu – ska skiljemännen döma enligt den berörda idrottsorganisationens regler (här alltså ITU) och i andra hand lagen i det land där organisationen har hemvist. Själva processen regleras i “Code of Sports-related Arbitration”. Särskilda regler finns om kostnaderna för pröv- ningen. Den som är intresserad av att veta mer kan läsa på hemsidan.
Processen och CAS avgörande
SOK och STF överklagade alltså det negativa beslutet av ITU EB till CAS med yrkande att Lisa Nordén skulle tilldelas en guldmedalj vid sidan om Nicola Spirig. Överkla- gandet kom in den 9 augusti 2012, en förhandling hölls på kvällen den 10 augusti och avgörandet meddelades kring lunch den 11 augusti. Föredömligt snabbt alltså.
Svenskarnas motpart var Internationella Triathlonförbundet, ITU. Lisa Nordén och Nicola Spirig deltog inte själva i förhandlingen men var företrädda i sin egen- skap av ”interested parties”. ITU bestred det svenska yrkandet och menade i första hand att det skulle avvisas eftersom beslutet att tilldela Nicola Spirig guld ensam var ett ”field-of-play-beslut” av domaren som inte kunde överprövas av CAS. I andra hand menade ITU att överklagandet skulle avslås på den grunden att domarens avgörande var korrekt; schweiziskan var först i mål. Lisa Nordén uttalade inte någon uppfattning i tvisten men hade tillåtit de svenska organisationerna att driva ärendet. Nicola Spirig instämde med ITU och ville alltså inte dela guldet med Lisa.
Med ett field-of-play-beslut avses ett beslut som fattas enligt gällande regler ”på fäl- tet”, i omedelbar anslutning till tävlingsmomentet. Svenskarna menade att ITU:s regler hade tillämpats felaktigt av domaren och att spörsmålet om hur reglerna skulle tilläm- pas inte var någon fråga om dömande på fältet. Därför borde CAS pröva ärendet i sak.
90
Angående sakfrågan anförde svenskarna att reglerna hade tillämpats fel efter- som ”den del av kroppen som sträcker sig från nackens bas till bröstbenets bas” inte omfattar magen, som var den del av Nicola Spirigs kropp som definitivt hade pas- serat mållinjen före Lisa Nordén. Enligt svenskarna rörde det sig om ett ovanligt och i reglerna inte förutsett fall, där idrottaren korsar mållinjen bakåtlutad, snarare än framåtlutad, och därmed låter kroppens nederdel passera mållinjen före överdelen. Eftersom det inte gick att se om Nicola Spirigs torso passerade mållinjen före Lisa Nordéns, var den enda rimliga utgången att parterna dömdes lika. Enligt svenskar- na alltså.
Enligt ITU fanns det en väletablerad praxis att CAS inte tar upp överklaganden över ”beslut på fältet”. Denna praxis borde upprätthållas. Skulle skiljemännen inte hålla med om detta, borde i andra hand beslutet stå fast efter en sakprövning. Enligt ITU hade beslutet nämligen inneburit att den löpare som passerade mållinjen först fick guld; domaren hade alltså fattat ett riktigt beslut. Nicola Spirig tillade genom sitt ombud att CAS enligt sin praxis överprövar beslut på fältet bara om de är god- tyckliga (”arbitrary”) eller meddelade i ond tro (”in bad faith”).
I sina skäl konstaterade först CAS panel (bestående av skiljemännen Stuart McInnes, Alan Sullivan och Sharad Rao) att parterna var överens om att CAS hade att överpröva beslut på fältet enbart i de fall då beslutet var godtyckligt eller fattat i ond tro (”the Field-of-Play Principle”). CAS har i och för sig domsrätt. Men i de fall det finns en relevant process för att avgöra tvister om beslut på fältet accepterar CAS det beslut som har fattats i denna process som slutligt, utom om det kan visas att godtycklighet eller ond tro har förekommit.
Vidare konstaterade CAS i sina skäl att den svenska hållningen var att domarens beslut inte utgjorde någon bedömning av förhållandena på fältet vid den aktuella tidpunkten, utan i stället innebar att fel bestämmelse tillämpades, eller att rätt bestämmelse tillämpades felaktigt på föreliggande fakta. Domaren hade emellertid förklarat att han tillämpade bestämmelsen i artikel 6.2 a sådan den var formulerad, alltså rätt bestämmelse. Därmed föll beslutet, enligt CAS, klart under definitionen av field-of-play decision. Den enda frågan för domaren var då att avgöra vems torso som hade passerat mållinjen först.
Panelens slutsats formulerades:
artikel 10 | 91
Having reviewed the photo-finish images, the referee decided that the Swiss Athlete’s torso crossed the line first. Because this is a field-of-play decision, the CAS will not review it in the absence of arbitrariness or bad faith and, accord- ingly, the Panel will not seek to review his decision.
Och i översättning till svenska:
Efter att ha granskat målfotona beslutade domaren att den schweiziska idrotts- kvinnan passerade linjen först. Eftersom detta är ett beslut på fältet, och då det inte förekommit någon godtycklighet eller ond tro, ska CAS inte överpröva det. Följaktligen kommer panelen inte att söka överpröva domarens beslut.
Ingen sakprövning alltså. Domarens beslut hade överprövats av ITU EB, och enligt sina principer för beslut på fältet accepterade CAS beslutet i denna överprövning som slutligt. Ingen delad guldmedalj för Lisa Nordén.
Var det rätt?
Utifrån den princip för beslut på fältet som gäller var CAS avgörande riktigt. Om field- of-play decision definieras på det angivna ganska vidsträckta sättet – ungefär: ett beslut i en tävlingssituation med tillämpning av rätt bestämmelse – går det inte att hävda att det var fel. Ingen påstod att domaren skulle ha handlat godtyckligt eller i ond tro.
Men frågan måste ställas om definitionen är tillfredsställande. Är det verkligen rimligt att ett beslut får gälla även i de fall då det är uppenbart materiellt felaktigt? Jag säger inte att det var så felaktigt, jag ställer bara principfrågan. Man kan spetsa till den genom att fråga sig hur det skulle vara om domaren uppenbarligen hade fel- tolkat bilden på något sätt, eller om han t.ex. hade låtit det avgörande vara vilken fot som var längst fram.
För dessa uppenbara fel har man den garanti som ligger i att CAS avvisar ett överklagande bara i de fall då det finns en relevant process för att avgöra tvister om beslut på fältet (se ovan). Man utgår från att detta betyder att uppenbara fel kom- mer att rättas till.
Men om det ändå blir fel? Ja, då har man ventilen ”godtycklighet eller ond tro” att ta till. Om det även vid den interna överprövningsprocessen blir uppenbart fel, ja, då måste det nästan föreligga sådana skumma omständigheter som medför att CAS kan gå in och ändra beslutet.
92
Att tillämpa den princip som svenskarna var inne på är knappast lämpligt om man formulerar den på det sätt som skedde. Om CAS skulle överpröva alla beslut där reglerna har ”tillämpats felaktigt”, skulle det inte finnas några rimliga gränser för möjligheten att dra in CAS i tvister kring t.ex. målsituationer, offsidediskussioner eller mätningsfrågor i kastgrenar. Det vore nog inte bra.1
Men de svenska organisationerna var kanske inne på en mer framkomlig väg när de sa – enligt panelens eget återgivande av den svenska hållningen – att domaren hade tillämpat fel bestämmelse. Jag vet inte hur de utvecklade detta inför panelen, men onekligen finns det en poäng i påståendet. För att ta ett exempel från annan juridik: Om det i en köprättslig bestämmelse står att ”köpet får hävas om säljaren har förtigit en viktig omständighet hos godset” och domstolen skriver ”det är inte visat att säljaren svikligen har förtigit någon viktig omständighet hos godset”, har ju domstolen gjort ett tillägg till regeln som medför att man kan säga att den har tillämpat en annan bestämmelse. På samma sätt bör det kanske vara om en doma- re i en löptävling säger att ”löpare A:s mage var först, så löpare A var först i mål”, om regeln säger att det är bröstet som ska vara först.
Man skulle kunna tänka sig en inskränkning i field-of-play-principen av innebörd att den visserligen gäller när rätt bestämmelse har tillämpats vid en bedömning på fäl- tet men att undantag ska gälla när domaren har lagt fel innehåll i bestämmelsen, d.v.s. läst den fel. Svenskarna hade onekligen en poäng i att det är skillnad mellan å ena sidan den tillämpning av den gällande bestämmelsen som det innebär att domaren bedömer att löpare A:s bröst är före löpare B:s bröst (korrekt läsning av regeln) och å andra sidan den tillämpning av bestämmelsen som det innebär att domaren bedömer att A:s mage är före löpare B:s bröst (felaktig läsning av regeln).
Nu vet vi inte om domaren motiverade sitt beslut på det angivna felaktiga sät- tet. Kanske motiverades det på det korrekta sättet, alltså att domaren bedömde att Nicola Spirigs bröst var först. Men onekligen blir man lite fundersam när man tittar på de båda linjer som sträcker sig över målfotot, och där den främre linjen finns vid Nicola Spirigs mage.
1. En annan sak är hur reglerna bör utformas för olika kniviga situationer (se bl.a. min uppsats Rättvisa inom idrotten, i Festskrift till Torgny Håstad, 2010 s. 403 f.).
artikel 10 | 93
Bör det vara som det är?
I det jag nyss sagt ligger att jag tycker att det som utgångspunkt bör vara som det är när det gäller CAS domsrätt beträffande beslut på fältet. Om det finns en över- prövningsinstans inom idrottsorganisationen i fråga, och denna organisation har över- prövat ett beslut på fältet i sak, bör alltså inte även CAS överpröva beslutet. Ventilen för godtycklighet och ond tro framstår som välmotiverad. Frågan är om ventilen borde vidgas något och omfatta även situationer där domaren har lagt fel innehåll i bestämmelsen, läst den fel.
Jag lutar närmast åt att ventilen borde vidgas på det angivna sättet, alltså så att field-of-play-principen får gälla när rätt bestämmelse har tillämpats vid en bedömning på fältet men med undantag för fall där domaren har läst bestämmelsen fel. Detta kan också uttryckas på det sättet – i stället för som en vidgning av ventilen – att field-of- play-principen inte tillämpas när domaren har läst bestämmelsen fel. Det vore när- mast stötande om principen skulle gälla i vårt fall om domaren hade sagt t.ex. att han tillämpade rätt bestämmelse men trodde att ”sternum” betyder ”buk”.
Men vi får utgå från att panelen gjorde rätt de lege lata, i varje fall om det inte finns någon tidigare praxis från CAS som säger att principen ska tillämpas bara om domaren läser reglerna rätt.
Om något fel begicks i ärendet skedde det möjligen snarast på nivån under CAS, alltså hos ITU:s Executive Board. Där hade man möjlighet att ändra domarens beslut efter en sakprövning. Men det gjorde man alltså inte utan upprätthöll det.
Frågan om domarens beslut borde ha ändrats beror naturligtvis i första hand på om det var materiellt fel. Hur var det med det?
Det är enligt min mening knappast någon tvekan om att domarens beslut var ”på sätt och vis fel” om han lät det avgörande vara att Nicola Spirigs mage var först i mål. Regeln är klar, det är bröstet som ska vara först. Målfotot med de två streck- en vid mållinjen kan som sagt tyda på att domaren hade fel skäl för sitt beslut, allt- så att han lät magen bestämma (Nicola Spirigs mage, inte sin egen).
Men beslutet kan naturligtvis ha varit rätt i fråga om utgången även om det möjligen motiverades felaktigt. För kanske var även Nicola Spirigs bröst före Lisa Nordéns. Det kan man inte säkert se på målfotot, för hennes bröst skyms som sagt av Lisa Nordéns huvud. Men om man ritar en tänkt linje där Nicola Spirigs bröst borde befinna sig, då kommer man fram till att det sannolikt var lite före Lisa Nordéns bröst i mål. I så fall med mindre marginal än det ser ut på målfotot, och därmed troligen med mindre marginal än nio tusendelars sekund.
94
Man kan diskutera om man ska kunna vinna ett så långt lopp med så lite. Men det är strängt taget en annan fråga än den som artikeln handlar om.
Avslutning
Detta fall har onekligen sina poänger. Det är småroligt att jämföra den enas mage med den andras bröst, och man kan mycket lätt raljera över att diskussionen över huvud taget förs. Men för en idrottare som slåss för guld i OS är saken naturligtvis viktig och på fullaste allvar. Därför måste man ha klara och rättvisa regler för vad som gäller, och man måste ha en process vid överklagande som kan godtas av alla och som är både rättvis och effektiv. Lisa Nordén blev knappast bestulen på en guld- medalj, men CAS och idrottssamhället borde nog överväga en mindre justering av field-of-play-principen.
Jag är lite tveksam på ytterligare en punkt. Det gäller definitionen av ”torso” i ITU:s tävlingsbestämmelser. Nog hade det varit klart diskutabelt om Lisa Nordén hade blivit ensam om guld för att hennes bröst var före Nicola Spirigs bröst (om vi tänker oss att det var så), fastän schweiziskans mage var före svenskans bröst. Det kanske är lättare att se det orättvisa i detta om man tänker sig att det hade varit tvärt- om. Då hade nog vi svenskar i varje fall hållit rätt hårt på magens vikt i samman- hanget. Vi hade sagt att man borde ha rätt att spurta upprätt eller rentav lätt bakåt- lutad.
Summa summarum: CAS och idrottssamhället bör överväga att justera field-of- play-principen och torsoregeln. Sverige bör glädjas åt Lisa Nordéns fantastiska pre- station, hennes silvermedalj och – kanske framför allt – hennes sportsliga och fina uppträdande.