Quickärendet

Dan Josefsson slåss för en hundraprocentigt sjuk sak

av Göran Lambertz
Publicerad i Dagens Nyheter 2015

Dan Josefsson skriver (DN 12.4) om ”Sekten som håller liv i spöket Quick”. Jag räknar till ungefär 80 påståenden i artikeln som är felaktiga eller vilseledande. Det är så han skriver. Debattera öppet vågar han inte. Nyligen gav han återbud till en offentlig diskussion med mig med motiveringen att han inte debatterar med psykiskt sjuka. Beskedet kom några timmar efter att han fått min bok Quickologi.

Josefsson bygger sin argumentation på att det var rättsröta som gjorde att Sture Bergwall kunde dömas. Om åtalen och domarna var riktiga faller därför hela hans resonemang. Att de var riktiga försöker jag visa i en längre version av detta svar som finns på min hemsida, goranlambertz.se.

Beträffande Josefssons anklagelser mot mig vill jag nämna tre exempel på fel.

1. Josefsson påstår att jag ”ville lägga locket på Quickaffären utan att ha öppnat lådorna med förundersökningsmaterialet” när jag som JK granskade en anmälan år 2006. Dumheter. Två av mina medarbetare gick igenom stora delar av materialet under ett par dagar och föredrog det för mig på vanligt sätt. Själv läste jag de sex domarna. Granskningen var fullt tillräcklig för att se att det saknades anledning att gå vidare.

Att jag ville lägga locket på är ett av många påståenden som Josefsson svänger sig med. (Enligt artikeln är jag också bl.a. kårlojal, vänskapskorrupt och arbetsovillig.) I själva verket tog jag mig an granskningen med motsatt inställning. Jag hade på känn att vi skulle hitta missförhållanden och var förvånad över de gedigna domarna och bristen på substans i anklagelserna.

2. Dan Josefsson säger att ”Lambertz trodde på bortträngda minnen”. Han menar att jag trodde att man kan förlita sig på sådana minnen. Men för det första anser jag tvärtom att man inte kan förlita sig på bortträngda minnen i en rättegång, det fordras stödbevisning. För det andra menar jag att minnen som varit bortträngda ibland är verkliga, inget konstigt med det. Och för det tredje har Josefsson inte förstått att den som liksom Bergwall säger sig inte ha några minnen av mord inte heller kan ha falska minnen av morden.

3. Josefsson beskriver tillkomsten av ett par artiklar som jag skrev sommaren 2012: ”Under sommaren arbetade gruppen med två debattartiklar till DN.” Påhittet om ett grupparbete saknar naturligtvis betydelse, men det saknar också verklighetsbakgrund. Det visar hur Josefsson fantiserar fritt även kring meningslösa ting om det kan tjäna hans syften.

Dan Josefsson slåss för en hundraprocentigt sjuk sak. Om han vore en rejäl journalist skulle han fråga sig om det inte kunde vara dags att släppa in lite frisk luft och ge sanningen en chans.

Genom att Josefsson har privilegierats både i debatt och på nyhetssidor av DN, har tidningen medverkat till hans allvarliga personangrepp, till spridningen av hans irrläror om bortträngda minnen och till den stora villfarelsen om Quickärendet. Ansvaret vilar tungt på de personer som har fattat publiceringsbesluten.