De största svenska medierna har ställt upp sig i samma led. Det led där det är fastslaget att det begicks en rättsskandal på 1990-talet när Thomas Quick, numera Sture Bergwall, dömdes för åtta mord.
I söndags ställde även TV4 in sig prydligt i ledet. Kalla Fakta visade hur rättsskandalen följs upp med en vårdskandal på Säters sjukhus. En reporter stod utanför det kvällsmörka sjukhuset i direktsändning och förklarade att ingen därinne ville lämna några kommentarer. Maktens arrogans.
Vad sker i samhället när de största medierna ordnar in sig i samma marschkolonn? När man glömmer att det faktiskt finns en annan bild? När alla undersökande journalister tar ledigt? När tv-kanalernas annars hårdhänta granskningsprogram satsar sina resurser på att visa att deras kolleger inte alls har varit alltför okritiska när de fallit pladask för den oemotståndligt lockande historien om seriemördaren som inte fanns?
Expressen, Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Sveriges Radio och Sveriges television. Och så nu TV4. Alla har de slagit fast hur det ligger till: Sture Bergwall utsattes för en rättsskandal. För det har GW Persson sagt. Och Jan Guillou och Hannes Råstam. Och storyn är fantastiskt bra, den får inte förstöras.
Mediernas kampanj har fått understöd av att åklagarna bestämde sig för att inte hävda Bergwalls skuld sedan han tagit tillbaka sitt erkännande. Man har inte brytt sig om att förhöra honom om de ca 50 omständigheter kring morden som han knappast kan ha lärt sig från någon annan. Genom att åklagarna avstått från strid har saken varit klar. Om åklagaren inte vill ha den misstänkte fälld, blir det helt naturligt ett frikännande.
Och utan tvivel är de flesta numera övertygade om att det som hänt är en stor rättsskandal, att det var en oskyldig man som dömdes. Och detta trots att Sture Bergwall fälldes sex gånger av enhälliga domstolar som noggrant gick igenom den stödbevisning som fanns vid sidan om hans erkännanden. Trots att åklagaren var öppen med hur Thomas Quicks berättelser hade växt fram, med ständiga fel och ändringar.
Bland stödbevisningen fanns alltså åtskilliga fakta som han inte rimligen kunde ha lärt sig någon annanstans ifrån: sågar på två olika mordplatser där han sa sig ha sågat i de döda kropparna, en likhund som markerade just där Quick hade sagt sig ha hanterat döda människor, en inristning i ett träd nära en mordplats som ingen kände till innan han berättade om den, mängder av unika detaljer från mordoffrens bostadsområden, en cykel med trasig växel som han stal, ett vittne som bekräftade hans uppgifter om att han var i Gällivare vid tidpunkten för ett av morden, kroppsdelar som hittades just så som han sa sig ha placerat ut dem, en tröja på en pojke som han beskrev alldeles korrekt, en påstådd medbrottsling som tog sitt liv under just sådana omständigheter som Quick berättat om. Och så vidare.
Och vid sidan om bevisningen finns den starka ursprungssannolikheten:
1. Bergwall hade gjort sig skyldig till flera sexövergrepp mot pojkar och allvarliga våldsbrott; i två fall bedömde läkarna att det var ren tur att personerna överlevde.
2. Enligt sjukdomsdiagnosen är han svårt psykiskt störd med sexuell perversion och bristande impulskontroll. Många läkare har ställt i princip samma diagnos, ingen har avvikit påtagligt.
3. Det begicks en rad mord under de 15 år då Sture Bergwall var ute från Säter, alla ouppklarade och utan att någon riktigt starkt misstänkt fanns utom han. Efter 10-20 år berättade han att han hade begått morden och hur de hade gått till. Fortfarande finns ingen annan starkt misstänkt i något fall.
4. När han erkände stämde allt på honom, och han berättade om morden på ett detaljerat, hemskt och trovärdigt sätt. Han visste massor av detaljer.
5. Ungefär 50 professionella inklusive tre advokater och tre norska åklagare var övertygade om att hans berättelser stämde, och de allra flesta är det fortfarande.
6. Han har inte alibi för något av morden och inte i något fall finns det någonting som starkt talar emot honom som gärningsman.
Under flera år efter att han blivit avgiftad stod han fast vid sina erkännanden och kämpade för att bli trodd. Flera böcker stödjer i hög grad den berättelse som handlar om hans erkännanden. Särskilt intressant är det att läsa Janne Mattssons ”Gåtan Thomas Quick” och Bergwalls egen ”Kvarblivelse”.
När alla stora medier i ett litet land har bestämt sig för en sak är det svårt att komma fram med en motbild. Men sanningen är att det finns väldigt mycket som talar för att Sture Bergwall begick morden, åtskilligt mer än som talar emot.
Förhoppningsvis får vi en oberoende undersökningskommission som går till botten med affären. Men när ska svenska medier se att kejsaren är naken?