Quickärendet

Ohederliga journalister – eller bara okunniga?

av Göran Lambertz
Publicerad i Aftonbladet 2012

Peter Kadhammar skriver att min ”grundbult” om Sture Bergwall är ”ingen rök utan eld”. Kadhammar kan inget om Quick skriver han. ”Men jag begriper att en dom som står och faller med ett erkännande från en intagen på Säters fasta paviljong måste vara skrämmande löst underbyggd.”

Men ingen av domarna står och faller med erkännandet. Domstolarna konstaterar att Bergwall inte är trovärdig, man måste lita till annan bevisning. Den räcker för att klarlägga hans skuld.

Eva Franchell skriver: ”Att det är en rättsskandal, det står klart även om sista resningen inte är klar.” Och: ”I sin försvarsartikel … drar sig Göran Lambertz inte ens för att beskriva de mördade barnen. Alldeles oavsett rättsprocessen är det – hjärtlöst.” Jag nämnde att pojken hade ett födelsemärke på kroppen. Sakligt?

Den som vill sätta sig in i saken kan läsa de sex domarna. För att riktigt testa rättsskandalen kan Eva F läsa dem och tänka: ”Nu antar jag att åklagaren har lurat domstolen så mycket han kunnat, då spricker det väl totalt?” Hon lär bli förvånad.

Åsa Linderborg skriver: ”Lambertz är i dag ledamot av Högsta Domstolen. … Så funkar det i Sverige. I andra demokratiska länder, som inte är lika anfrätta av korrumperande samförståndskultur, hade huvudena rullat.” Menar hon att jag borde få lämna mitt jobb för att jag säger att det finns stark bevisning mot Bergwall? Yttrandefrihet?

Det är smärtsamt för många att tänka tanken att de haft fel. Men är inte hederlighet viktigare än att ha rätt?