Min bok Quickologi publiceras i dag. Jag konstaterar att det inte finns något som helst tvivel: Quickärendet är inte något fall av rättsröta. Det gick i allt väsentligt rätt till när Thomas Quick, som Sture Bergwall då hette, åtalades och dömdes.

Bevisningen var fullt tillräcklig. Den slutsatsen är lätt att dra efter en kvalificerad granskning av materialet.

Jag har genomfört min granskning trots att den innebär ett misstänkliggörande av Sture Bergwall. Det har jag gjort framför allt därför att det under lång tid har förekommit omfattande och grova beskyllningar mot flera personer som arbetade med fallet.

Dessa personer har riskerat att få leva resten av sina liv med dessa beskyllningar, med allt som det innebär.

Landet har utsatts för en mycket allvarlig villfarelse. Många har sett det som mer eller mindre klarlagt att det förekom manipulationer i brottsutredningarna och att domarna mot Quick var en stor skandal. Så var det emellertid inte.

Det finns många skäl till att villfarelsen uppstod. De viktigaste faktorerna är sannolikt att vilseledande framställningar fick stor spridning, att mediedebatten blev starkt snedvriden, att hanteringen hos Åklagarmyndigheten under resningsprocessen var oprofessionell och att det fanns en stor okunskap hos många i avgörande frågor.

Jag inser att min bok är kontroversiell. Situationen har åtminstone tre allvarliga komponenter som bör hanteras på samhällsnivå.

1. Sedan Sture Bergwall frikänts och min granskning visat att han blev korrekt dömd, måste det övervägas om hans situation fordrar särskilda åtgärder och hänsynstaganden. En självklar utgångspunkt är att han genom de friande domarna ska behandlas som oskyldig.

2. Det står klart att många svenska medier i dag inte har tillräcklig förmåga att hantera svårigheter av det slag som uppkom i Quickärendet. Många av dem ställde sig på den ena sidan i debatten, även Sveriges Television och Sveriges Radio. Från informationssynpunkt var detta direkt skadligt.

3. Det har hos Åklagarmyndigheten uppvisats en bekymmersam brist på yrkesskicklighet och integritet.

Regeringen bör, enligt min mening, överväga hur vi ska kunna förebygga att allvarliga villfarelser som denna uppstår i Sverige framöver.