I sitt svar på Kristina Hultmans artikel om hur medierna duperats i Quickärendet underkänner SVT påståendet att teorin om bortträngda minnen aldrig låg till grund för morddomarna mot Thomas Quick. Detta uttalande hade sitt ursprung i en artikel av oss på DN Debatt.
SVT hävdar att vi och Kristina Hultman har fel och skriver: ”Redan i den första domen påpekas att teknisk bevisning saknas. Man bygger i stället domen helt på Quicks/Bergwalls i terapi frammanade minnesbild; alltså att han har fått hjälp att återuppväcka minnen av påstått verkliga händelser.”
SVT, vars verksamhet lyder under ett saklighetskrav, påstår alltså att domarna ”bygger helt på” att Quick/Bergwall ”fått hjälp att återuppväcka minnen av påstått verkliga händelser”. Har SVT konsulterat sina jurister om den analysen? Påståendet är helt felaktigt. Domarna bygger på vanlig bevisvärdering av faktauppgifter som Quick lämnat och som endast en gärningsman ansågs kunna känna till.
Ibland kan man ha olika uppfattningar om något utan att det går att säga vem som har rätt. Här är det inte så. SVT saknar all grund för sitt påstående.
Ett public service-företag bör vara omsorgsfullt med fakta. SVT har i en serie dokumentärer angående fallet, först av Hannes Råstam och sedan av Dan Josefsson, samt även i Vetenskapens värld, bortsett från elementära yrkesetiska principer om källkritik och kritiskt granskande. SVT har brustit allvarligt i det krav på balans som ställs på företaget i dess avtal med staten.