Inget orimligt beviskrav

I onsdags kom en ovanlig dom från Högsta domstolen.

Domen var ovanlig för att HD sällan tar upp så kallade bevismål, men också för att en advokat fick vara åklagare. Riksåklagaren hade inte överklagat. Många såg fram mot domen med stort intresse. Både för att målet var uppmärksammat och för att HD väntades slå fast tydliga principer på ett område där det ibland svajat.

Det var för snart tre år sedan som en kvinna föll från en balkong på sjätte våningen i ett bostadshus i Södertälje. Hon klarade livet men blev mycket svårt skadad. Kastades hon ut av sin man, eller försökte hon begå självmord?

Kvinnan hade först inga minnen av händelsen, men allteftersom sa hon sig minnas: De hade grälat på kvällen. Han bar henne över sin vänstra axel. Hon hade ont och kunde inte tala. Han öppnade balkongdörren och ”roterade henne”. Sedan blir det svart.

I tingsrätten dömdes mannen till nio års fängelse för försök till mord. Men enligt hovrätten räckte inte bevisningen och mannen frikändes. Man kunde inte lita på att det som kvinnan tyckte sig komma ihåg var verkliga minnen. Och det gick inte att slå fast att blodspåren i lägenheten var färska.

I sin dom går HD omsorgsfullt igenom hur bevisprövningen ska ske i komplicerade mål, och det anvisas en metod:

1. Identifiera betydelsefulla omständigheter (bevisfakta). Lägg tills vidare undan bevisning av mindre betydelse.

2. Värdera den viktiga bevisning som finns för att den åtalade är skyldig. Räcker den för att skulden ska vara ”ställd utom rimligt tvivel”? Frikänn annars.

3. Är den viktiga bevisningen i och för sig tillräcklig? Granska då den åtalades berättelse och annan motbevisning. Tar denna motbevisning bort så mycket kraft från åklagarens bevis att det nu finns ett rimligt tvivel? Då ska den åtalade frias.

4. Finns kraften i åklagarens bevisning kvar? Gör då på nytt en slutlig och övergripande sammanvägning av all bevisning, inklusive sådan som tidigare lagts åt sidan. Finns det nu inget rimligt tvivel om den åtalades skuld? Då ska personen fällas.

Det här verkar kanske bara naturligt. Men domstolarna har ibland värderat bevisningen rätt översiktligt och utan att tydligt redovisa hur bedömningen gått till. Nu säger HD att domstolarna måste skriva så att resonemanget går att följa och förstå.

Genom sina tydliga krav är domen ett framsteg för rättssäkerheten. Men som framgått av nyhetsrapporteringen svängde HD ändå på avgörandet. Mannen fälldes för försök till mord och fick 14 års fängelse. Bevisningen – framför allt en del blod som definitivt var färskt – gav mycket starkt stöd åt kvinnans minnesbilder. Det fanns därför inte något rimligt tvivel om att mannen hade kastat ut henne.

Domen visar att en mycket hög nivå på rättssäkerheten kan förenas med ett rimligt beviskrav.