Juridik som provocerar

Ibland provocerar juridiken rättskänslan. Den senaste veckan gav ett par nya exempel. I Sverige släpps skattebrottslingar fria från fängelsestraff och begär skadestånd för att de dömts för något de faktiskt har gjort. I Florida friades en vakt som utan rimlig anledning skjutit en 17-årig svart pojke till döds.

Vi behöver påminnas om det ibland: Att juridiken inte alltid är rättvis och att det faktiskt är så det är tänkt. På grund av bevisproblem och annat är rättvisan ofta omöjlig att uppnå. I stället måste rättssäkerhet, konsekvens och enkelhet avgöra det juridiska utfallet. Därför kan någon tvingas betala en skuld som redan är betald. En bilägare kan vägras ersättning från stöldförsäkringen fast bilen har blivit stulen. En nekande våldtäktsman kan frias.

Orättvisor får vi leva med. De är, så att säga, en del av rättvisan. Men ibland åstadkommer juridiken det som är ännu mer provocerande. I den tyska regleringen av skadeståndsanspråk efter andra världskriget finns några exempel.

Sedan Italien gått över till de allierade i september 1943 ockuperade tyskarna delar av landet. Massakrer på civila blev vanliga liksom andra illdåd. Italienska soldater sattes i tortyrliknande tvångsarbete och fråntogs sina rättigheter som stridande genom att regelvidrigt nekas status som krigsfångar. När några överlevande bland dessa soldater begärde skadestånd för tvångsarbetet fick de nej eftersom krigsfångar enligt krigets lagar får användas i arbete. Men de var ju inte krigsfångar? Jo, tyskarna medgav nu att de inte hade haft rätt att neka soldaterna denna status. Därför hade de faktiskt varit kringsfångar och alltså kunnat tvingas till arbete.

Sedan Tyskland vägrat skadestånd vände sig de f.d. soldaterna till italiensk domstol. Där fick de rätt. Tyskland åberopade då statsimmunitet och vände sig till Internationella domstolen i Haag. Så sent som förra året godkände domstolen Tysklands invändning. Inget skadestånd alltså.

I sin bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz beskriver Göran Rosenberg hur hans fars berättelse från dödslägren och den bottenlösa förnedringen bemöttes. Fadern ansökte om det skadestånd som förintelsens överlevande offer kunde få om de uppfyllde den tyska lagens krav på skada. Men läkaren ansåg att han överdrev följderna av det som han varit med om. Hans psykiska problem ansågs ”komma inifrån” och ersättning vägrades.

I boken får läsaren veta hur fadern med en hårsmån överlevde en behandling så grym att den knappt går att föreställa sig. Hur är det möjligt att konstruera och tillämpa en lag så cyniskt att han kunde vägras ersättning?

Juridiken kan fungera som en sköld. Att skattebrottslingar släpps fria är rätt i det läge som har uppkommit. Och att vakten friades kan mycket väl vara rätt med Floridas regler om nödvärn. Men inför vissa anspråk rämnar skölden.