Känslorna för Edward Snowden
Många anser att Edward Snowden bör dömas till flera år i fängelse för spioneri. För andra är han en hjälte. Hur ska man förklara denna gigantiska klyfta mellan svart och vitt? Hur kan en persons handlande bedömas på så vitt skilda sätt, även av människor som annars har likartade värderingar? Och hur ska man egentligen se på det som han har gjort?
Ett land som USA måste ha en effektiv säkerhets- och underrättelseorganisation där en stor del av verksamheten hålls hemlig. Inför verkliga terroristhot måste man kunna övervaka såväl telefonnät som internet. Vid välgrundade misstankar om att en person deltar i en sammansvärjning mot landets säkerhet bör i stort sett vilket integritetsintrång som helst godtas vid spaning mot personen.
Det som med rätta upprör är om övervakningen slår för brett, mot personer som det inte finns rimlig anledning att kontrollera. Särskilt upprörande är omfattande integritetskränkningar mot oskyldiga, som granskning av privat e-post. Det som i realiteten kan drabba oskyldiga är främst att de berörs av något sökbegrepp som används i jakten på säkerhetshot. Dataprogrammet hittar till exempel ord som jihad eller patriot i en text som denna, och min dator scannas i jakt på annat misstänkt.
En viktig utgångspunkt för synen på Snowdens handlande är att omvärlden måste kunna ställa krav på länders signalspaning:
1. Sådan spaning, inklusive dekryptering av lösenord m.m., får inte ske utan att ha beslutats i en robust och rättssäker ordning som är fastlagd i lag.
2. Spaningen ska vara klart motiverad utifrån hotens art och grunden för misstankarna.
3. Spridningen av den inhämtade informationen ska vara tydligt reglerad i lag och begränsad på ett godtagbart sätt.
4. Tillämpningen ska vara utsatt för effektiv granskning. (Jämför det som framkom i veckan om tillsynskritik mot FRA.)
5. De bestämmelser som reglerar spaningen ska vara i huvudsak kända för omvärlden.
Jag har inte någon särskild insyn i den amerikanska regleringen. Men ska man döma av det som har kommit fram, finns det skäl att kritisera USA på alla dessa fem punkter. Den som då berättar sanningen, som Snowden, har gjort något mycket värdefullt.
Vid den värderingen har vi inte anledning att känna solidaritet med USA och landets önskan att ställa Snowden inför skranket. Det gäller även om omvärlden har nytta av USA:s terrorbekämpning, och även om Snowdens avslöjanden utgör spioneri enligt amerikansk lag.
Annorlunda är det med information som allvarligt skadar amerikanska intressen utan att vi andra har rimliga anspråk på att få kunskap om den. Finns det även sådant bland det som Snowden har avslöjat, har hans kritiker delvis rätt.
Men Edward Snowden är uppenbarligen mera vit än svart. Han är en av vår tids mest värdefulla visselblåsare, och han borde ges betydligt bättre stöd än hittills.