Kränkningar på nätet

Internet har förändrat vår värld. Mest på gott förstås, men också på ont. De korta sökvägarna och snabba reaktionerna har gjort det mångfalt lättare att kommunicera och skaffa kunskaper. Men också att mobba, såra och skada.

Minst var fjärde flicka i åldrarna 9 – 16 år har mobbats på nätet, varannan mellan 14 och 16. Hälften av alla tjejer har fått oönskade sexuella inviter. Problemen växer.

Unga män som spritt nakenbilder på nätet på f.d. flickvänner har frikänts. Sådant är inte straffbart. Mycket elaka och förödmjukande tillmälen går också fria.

Internetföretagens organisation för självsanering läggs ner i dagarna. Det är ett av problemen. Men även juridikens syn på saken är problematisk. Här kommer en förenklad snabbkurs:

1. Att lämna en uppgift som utsätter någon för andras missaktning är brottsligt förtal om det inte är försvarligt och det finns ”skälig grund” för uppgiften.
2. Den som har förtalats får normalt sköta ett åtal själv, utan hjälp av åklagare.
3. Att agera rejält hänsynslöst mot någon är straffbart som ofredande.
4. Att kränka någons personliga integritet genom att lämna uppgifter om t.ex. politiska åsikter, religion, sexualliv eller brottslig bakgrund är straffbart, men inte att t.ex. lägga ut nakenbilder.
5. I grundlagsskyddade medier, som sajter med s.k. utgivningsbevis, får man inte förtala men däremot ofreda och lämna känsliga personuppgifter.

De viktigaste problemen finns i punkterna 3 och 5. Man kan göra mycket elakt innan det når upp till nivån för ofredande. Exempelvis berätta intima saker om sin f.d. sambo eller mobba med riktigt fula antydningar och gliringar. Och skaffar man sig grundlagsskydd genom utgivningsbevis för sin sajt får man även handla rejält hänsynslöst (= straffritt ofredande).

Kränkningar med stort allmänintresse måste få förekomma, t.ex. bilder på en makthavare på fel plats eller en otrogen världskändis. Men grova kränkningar som inte har allmänintresse borde vara brottsliga. Som oönskade nakenbilder eller mycket plågsamma avslöjanden. Det är de för det mesta inte i dag.

Många håller med om att en sådan skärpning av lagen behövs. Något lagförslag finns dock inte. Och det blir extra känsligt när det handlar om medier med grundlagsskydd, som sajter med utgivningsbevis. Ett sådant bevis kan vem som helst få. Det kostar 2000 kr.

Ska det räcka att betala 2000 kr för att få kränka andra människor grovt? Nej säger jag, men många tycker det. För att det handlar om yttrandefrihet, och den ska vi inte begränsa i onödan. Det gäller särskilt i tidningar, radio och TV. Problemet är bara att det numera känns egendomligt om friheten för papperstidningar går längre än för nättidningar.

Nätet har enorm betydelse, inte minst för yttrandefriheten. Frågan hur det ska regleras, eller inte regleras, är en av lagstiftarens svåraste.