Lagrådet och politiken

Måndag är min sista arbetsdag i Lagrådet. Vi domare och tidigare domare i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen turas om att besätta de sex posterna. Två lagrådsavdelningar à tre domare. Ibland tre avdelningar, eller rentav fyra. Som nu när ett riksdagsval förestår och regeringen är extra flitig med lagförslag till riksdagen.

Att det ska finnas ett lagråd ”för att lämna yttranden över lagförslag” står i vår grundlag (regeringsformen). Där framgår också att Lagrådet ska granska hur förslagen förhåller sig till andra lagar, om kravet på rättssäkerhet är uppfyllt och om lagen kommer att fungera väl.

Regeringen är skyldig att inhämta yttrande från Lagrådet innan proposition läggs i riksdagen. Däremot finns det ingen skyldighet att följa eller ens bry sig om Lagrådets yttrande. Och det gäller även om yttrandet går ut på att lagförslaget strider mot grundlagen och är odugligt även i övrigt.

Att Lagrådet ibland är starkt kritiskt kan man förstå om man googlar ordsammansättningen ”lagrådet sågar”. Den ger för närvarande 14000 träffar, medan ”lagrådet slaktar” ger 7860 och ”lagrådet kritiserar” 5020 träffar. Samtidigt ger dock ”lagrådet har inga invändningar” 14300 träffar.

Att regeringen kan välja att ignorera Lagrådets kritik är något som har debatterats länge, förmodligen sedan Lagrådet instiftades år 1909. (Dessförinnan var det Högsta domstolen som skötte granskningen av lagförslag.) Många har menat att yttrandena borde vara bindande, i varje fall om Lagrådet säger att förslaget strider mot grundlagen. Men bindande är de alltså inte. I stället har man valt att lägga det slutliga ansvaret för lagarnas grundlagsenlighet och kvalitet i övrigt på riksdag och regering.

Jag tycker att detta i princip är en god ordning. Att riksdag och regering har slutansvaret är både klokt uppfordrande och konstitutionellt rimligt. En annan sak är att lagar kan underkännas vid den granskning som de utsätts för när domstolarna ska tillämpa dem. I regeringsformen står: ”Finner en domstol att en föreskrift står i strid med grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas.” Då ligger alltså det slutliga ansvaret – och makten – hos domstolarna.

Tyvärr gör viljan att visa handlingskraft ett valår, eller vad det nu är, att regering och riksdag ibland försummar sitt ansvar. När de struntar i lagrådsyttranden, blir viktiga lagar ibland dåliga alldeles i onödan. Det har hänt med flera av de yttranden som jag själv varit med om att arbeta fram. Några exempel gäller nya lagar om parkeringsskulder, byggförsäkringar och skulder på finansmarknaden.

Att regeringen går fram med dåliga lagförslag i stället för att avsätta en eller annan månad för en rejäl genomarbetning, det är inte någon god ordning. Dåliga lagar är – bland annat – samhällsekonomiskt slöseri.