Medier och juridik

På senare år har mediernas bevakning av rättsväsende och juridik blivit sämre. Det gäller inte överallt (UNT är ett trevligt undantag), men på alltför många håll sjunker kvaliteten.

Att man vill dra till sig läsare och tittare genom vinklade eller sensationella rubriker är kanske inte så allvarligt. Ta exemplet med mannen som hade våldtagit sin styvdotter vid två tillfällen när hon var i sexårsåldern. Han dömdes till 4 ½ års fängelse, samma i alla tre instanserna. Eftersom det gick ovanligt lång tid, ungefär 12 år, mellan våldtäkterna och åtalet reducerades straffet. Det skulle enligt Högsta domstolen annars ha varit 5 ½ år. Sådan är lagen.

En av rubrikerna blev: ”Man våldtog styvbarnet grovt – får sänkt straff av Högsta domstolen”. Publikfriande och nästan osakligt, men ändå en vinkling som får accepteras. Om själva artikeln är saklig.

Allvarligare är det om människor får felaktig information, eller skapar sig uppfattningar som bygger på en analys i medierna som är fel.

För några dagar sedan blev en dom från Svea hovrätt en nyhet. En man dömdes för att ha fört in sina fingrar i flickvännens underliv för att kontrollera om hon hade varit otrogen. Hovrätten menade att han hade gjort sig skyldig till olaga tvång, inte till våldtäkt.

I etablerade medier kallades avgörandet för ”en bisarr tolkning av sexualbrottslagen”. Hovrätten ansågs ha ”förvandlat en våldtäkt till olaga tvång” genom ett ”juridiskt konststycke”.

Domstolarna har att utgå från avsikten med lagen. Och lagstiftaren har uttalat att ett brott är ett sexualbrott bara om handlingen är sådan att den ”typiskt sett syftar till att väcka eller tillfredsställa bådas eller enderas sexuella drift”. Med den utgångspunkten är det naturligtvis inte konstigt om man bedömer att en ”otrohetskontroll” inte är ett sexualbrott.

Man kan ha olika uppfattningar i frågan om utgångspunkten är rimlig. Men det är alldeles fel att säga att lagtolkningen är bisarr och att det rör sig om ett juridiskt konststycke när lagen tillämpas just så som lagstiftaren tycks ha menat.

Numera söker medierna ofta stöd för en vinkling genom att hitta någon jurist som tycker annorlunda. Ingressen blir: ”Men nu får avgörandet skarp kritik av expert.” Ett sådant omdöme har ju täckning i verkligheten även om de flesta anser avgörandet vara rätt.

Det är en central roll för medierna att förmedla information och analys som är i huvudsak korrekt. Mycket är vunnet om de när det gäller juridiken följer tre regler: 1. Utgå från att jurister i regel kan konsten att tillämpa lagen som den är skriven. 2. Förstå lagstiftarens och domstolarnas olika roller. 3. Om du måste vinkla, avstå ändå från det osakliga.

Juristerna måste i sin tur bli bättre på att ge saklig information, bland annat genom pressmeddelanden och frikostiga intervjuer.