Mellan bildning och tillämpning av normer

av Göran Lambertz
Publicerad i UNT fredag 2 november 2012

Efter 6 år i domstolar, 2 år vid Uppsala universitet, 17 år i Justitiedepartementet och 8 år som justitiekansler har jag varit domare i Högsta domstolen i 3 år. Låt mig förklara HDs roll och ge några exempel.

Många tror att HD finns som en översta domstolsinstans för att se till att allt blir rätt. Det märks inte minst på alla människor som ringer efter att ha fått vårt vanligaste besked, att deras mål inte tas upp till prövning. De undrar varför vi inte har förstått att domen i hovrätten är fel. Svaret är att det har vi inte undersökt, vår roll är inte att ändra felaktiga domar. HD är i stället en nästan helt renodlad prejudikatinstans, alltså en domstol som ska ge vägledning åt de andra allmänna domstolarna (tingsrätter och hovrätter).

Högsta domstolen meddelar ungefär 100 prejudikat per år. De samlas i en årsbok i en publikation som heter Nytt juridiskt arkiv. Här är ett smakprov från 2012:

Ska man få fängelse eller böter när man kör rejält berusad, med över en promille alkohol i blodet, på en så kallad EU-moped? För bilförare är normalstraffet fängelse, för den som åker vanlig moped är det böter. Trots att EU-mopeder fordrar körkort och går ganska fort, ska straffet enligt HD normalt vara böter för sådant ”rattfylleri”.

När någon har dömts till böter och inte betalar kan böterna ibland förvandlas av en domstol till fängelse. Det var vanligt förr men är numera ovanligt. HD har bekräftat den utvecklingen ytterligare genom att inte förvandla till fängelse i ett fall där en person hade låtit bli att betala böter på sammanlagt 15 000 kr för sex skilda trafikbrott, bland annat fyra hastighetsöverträdelser.

En person hade bjudit ut en uppstoppad duvhök på Blocket. Höken hade slutat sina dagar när den flög in i en ladugård på 1960-talet. Tingsrätten och hovrätten frikände personen för att de ansåg att det så kallade artskyddsbrottet var mindre allvarligt. HD höll inte med om det, utan dömde personen till böter.

Ett kraftverksbygge blev rejält försenat, av två skäl. Den entreprenör som skulle bygga vattenvägarna till verket blev inte klar i tid, och en generator kunde inte levereras som planerat. En vitesklausul i kontraktet mellan kraftverksägaren och vattenvägsentreprenören gäller enligt HD strikt, fastän bygget ändå inte hade blivit färdigt i tid på grund av den försenade generatorn.

Innehav av japanska så kallade mangateckningar med barnpornografiskt innehåll ansågs inte straffbart. Bilderna var inte verklighetstrogna, och i ett sådant fall måste enligt HD intresset av yttrandefrihet och informationsfrihet ta över.

Den som vill läsa motiveringarna hittar dem på hemsidan www.hogstadomstolen.se.

Man kan se HDs verksamhet som ett mellanting mellan att stifta lagar och att tillämpa dem. Just sådan bör den högsta domstolsinstansens roll vara i en väl utvecklad rättsstat.