Ska domstolar vara demokratiska?

Domstolarna här är inte demokratiska. Så sa Roberto Garretón, känd chilensk människorättsadvokat, vid en lunch i Santiago. Det var han och jag och Eva Zetterberg, svensk ambassadör i landet sedan 2009.

I svenska öron låter det märkligt att säga att domstolarna inte är ”demokratiska”. Domstolar ska inte vara demokratiska, de ska vara självständiga och oberoende av politiken.

Jag bad Garretón förklara. Jo, felet är att domarna är kvar från Pinochets diktatur. Och att de, ganska naturligt i ett karriäryrke, har avancerat. Det är egentligen inte konstigt att de är kvar, för inget land har råd att byta ut sin domarkår när landet går från diktatur till demokrati. Men problemet accentueras om de fortsätter att ”tänka odemokratiskt”. Och enligt Garretón är det just så det är. En mycket stor del av domarna tycker att det var bra på Pinochets tid. Och de tänker och dömer därefter. Militärer som efter 25 år äntligen rannsakas för tortyr och andra människorättsbrott kommer billigt undan.

Ja, kanske kan man i så fall ändå tala om ”odemokratiska” domstolar.

Chile har försökt komma åt problemet genom att delvis utnämna andra än karriärdomare till de högsta domarbefattningarna. Med välsedda advokater och juristprofessorer som domare kan belastningen från diktaturen bli mindre. Men det nya har lett till politisering. När det ena politiska blocket har fått in en domare av sin färg ska det andra blocket också ha sin.

Värst sägs det vara i den chilenska Författningsdomstolen, som bl.a. kan underkänna nya lagar som stridande mot grundlagen. Där sitter enligt Garretón nästan bara ”Pinochetister”. Och domstolens makt i Chile är stor. För två år sedan underkände den t.ex. en lag som skulle tillåta utdelning av dagenefterpiller. Det ansågs strida mot rätten till liv.

I Sverige är vi på väg att genomföra ett par grundlagsändringar som är intressanta i det här perspektivet. Domare i de högsta instanserna ska utnämnas i en öppen process och inte som i dag av regeringen i ett slutet förfarande. Det nuvarande systemet har inte lett till någon politisering hos oss. Domare i Sverige tänker inte politiskt när de dömer. Och ändå är reformen välkommen. Inte minst för internationella betraktare har vårt system tett sig osunt.

Vi är också på väg att införa en utvidgad lagprövningsrätt, dvs. domstolarna får större möjligheter att underkänna lagar som strider mot grundlagen. Det innebär en ”juridifiering” och ligger i tiden. Men vi avstår från att införa någon särskild författningsdomstol, som skulle pröva lagars grundlagsenlighet. Det är klokt. I sådana domstolar blir dömandet lätt politiserat, vilket på sikt kan öka politiseringen av dömandet även i övrigt.

I Chile behöver dömandet demokratiseras. Inte i Sverige. Här juridifieras i stället demokratin.