Yttrandefrihet och förtroende

Det är självklart att det inte finns yttrandefrihet i diktaturer. Men även länder som kallar sig demokratier inskränker friheten för människor att säga vad de vill. Hur står det till i Turkiet, där Erdogan-kritiker manövreras ut? Eller i Ungern med en polis som deltar i trakasserier inte bara mot romer utan också mot människor som försvarar romernas rättigheter.

Ett demokratiskt land där utvecklingen bekymrar är Sydafrika. Där har den ena kammaren i parlamentet nyligen röstat igenom en lag om sekretess för ”statsinformation” med bland annat fängelsestraff för den som avslöjar konfidentiell information som skadar landets nationella säkerhet.

Men det är väl inte så konstigt? Man får väl inte skada landets nationella säkerhet?

Låt oss se vad regeln innebär för meddelarfriheten, alltså rätten att lämna uppgifter för publicering i tv, tidningar m.m. Hur ska man t.ex. se på en uppgift om att regeringen har beslutat delta i en väpnad konflikt på grundval av information som senare visar sig felaktig? Hur är det med en uppgift om att höga tjänstemän bjöds på dyra resor i samband med att ett flygplan påtänkt för landets försvar skulle studeras? Eller en uppgift om att landets säkerhetspolis rekryterar ungdomar som infiltratörer och ibland utsätter dem för allvarliga risker?

Exemplen visar att en lagregel inte är någon garanti. För man kan se mycket olika på vad det är som skadar ett lands säkerhet. Tjänstemän och politiker i många länder skulle bestämt hävda, angående exemplen, att information inte ska få komma ut om ”vilket underlag som funnits för ett viktigt militärt beslut”, ”detaljer kring förhandlingarna om ett stort försvarsbeslut” eller ”säkerhetspolisens arbetsmetoder”.

Men exemplen visar kanske framför allt att tilliten till lagarna i hög grad är beroende av vilket förtroende som ett lands beslutsfattare och rättsväsende förtjänar. Det finns självfallet större anledning till oro i en ung och skakig demokrati än hos oss.

Låt oss jämföra den sydafrikanska bestämmelsen med vad som gäller här. I Sverige straffas den som avslöjar ”uppgifter vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet i fara eller annars skada landet allvarligt”, även om det sker för publicering. Formuleringen ger ett bättre skydd än den sydafrikanska om ”landets nationella säkerhet”. Någon jättestor skillnad är det dock inte. På papperet.

Men i Sverige kan vi vara säkra på att ingen domstol skulle fälla den som berättar för en journalist att regeringen hade oriktig information till stöd för beslutet om militärt deltagande i Afghanistan. Lika säkra kan vi vara att den visslare skyddas som berättar om påkostade resor i samband med viktiga förhandlingar om inköp till försvaret eller om olämplig användning av infiltratörer hos Säpo.

Samhällsförtroendet betyder allt. Lika mycket som yttrandefriheten.