Andreas Johansson, Diamant Salihu, Expressen, Högsta domstolen, Informationsfrihet, Lagförslag, Thomas Mattsson, Vapenbrott

Debattinlägg: Lagen bör tillåta Expressens vapenköp

av Göran Lambertz
Publicerad onsdag 19 juli 2017

Under hösten 2010 hade det förekommit ett flertal uppmärksammade skjutningar i Malmö. Det var en omfattande debatt, och polis och politiker krävde skärpt vapenlagstiftning. Expressen beslöt sig för att undersöka hur lätt det var att få tag på skjutvapen i Malmö.

 

Reportern Diamant Salihu fick i uppdrag av chefredaktören Thomas Mattsson att försöka skaffa ett vapen. Även nyhetschefen Andreas Johansson i Malmö var inblandad. Salihu tog kontakter som slutade med att han köpte en pistol. Direkt efter köpet åkte han till sitt hotell och låste in pistolen i ett säkerhetsskåp på rummet. Därefter kontaktade han polisen, som hämtade vapnet efter någon timme.

 

Men att ha en pistol utan tillstånd är brottsligt, och de tre Expressenmedarbetarna åtalades. De dömdes först i tingsrätten och sedan i hovrätten. Högsta domstolen gav prövningstillstånd på grund av målets prejudikatvärde, men den 3 mars 2015 dömde även HD Salihu, Mattsson och Johansson för vapenbrott.

 

Normalt ska straffet vara fängelse, men de tre slapp undan med böter på grund av de speciella omständigheterna; det var ju inte något ”vanligt” vapeninnehav. Alla fick 80 dagsböter. Salihus dagsbot var 530 kr, Mattssons 1000 och Johanssons 670. (Två av de fem domarna i HD ville bedöma brottet som ringa och döma till 40 dagsböter.)

 

Ska man straffas om man skaffar en pistol bara för att visa hur lätt det är att köpa vapen? Det finns två svar på den frågan: Ja och nej. Svaret är ja därför att det är den lagtolkningen som gäller när Högsta domstolen har dömt så. Dessutom kan man utgå från att HD tolkar lagen auktoritativt och riktigt. Rätt dömt alltså.

 

Men svaret är också nej. För att det inte borde vara så. Expressen grävde i en viktig grop, tog reda på hur det låg till och berättade sanningen. Ett tydligt informationsintresse alltså, och det var det enda som motiverade vapeninnehavet. Pistolen hanterades med minsta möjliga risk, och polisen informerades direkt.

 

Lösningen i sådana fall – domstolen fäller helt korrekt för något som inte borde vara brottsligt – är att ändra på lagen. Och jag tycker att det bör ske. Vi bör stärka informationsfriheten kring brottslig verksamhet. Ett exempel: En tidning bör inom vissa ramar kunna köpa ett parti narkotika på nätet för att visa hur den handeln har utvecklats.

 

Men det är lättare sagt än gjort att lagstifta. För hur ska man avgränsa situationer där ett brott inte blir ett brott? Innehav av skjutvapen utan tillstånd är ju ett brott.

 

Ibland har lagen ett svar på denna avgränsningsfråga. Det gäller om man handlar i nödvärn (t.ex. slår tillbaka) eller nöd (t.ex. kör för fort till BB). Ibland får man avslöja det som är hemligt därför att intresset av publicitet är viktigare, och ibland tar andra intressen över de som motiverar straffbestämmelsen. Man brukar säga att vissa handlingar är ”social adekvata” och därför inte straffas fastän de i och för sig faller under en straffbestämmelse. Det gäller t.ex. slag i boxning och kirurgiska ingrepp.

 

Enligt min uppfattning borde informationsintresset i ett fall som det med Expressens pistol ta över det intresse som motiverar straffbestämmelsen. Det senare intresset är i huvudsak att skydda mot de risker som tillgängliga vapen skapar.

 

Det finns olika sätt att ändra lagen för att åstadkomma att ett vapeninnehav som det aktuella – liksom t.ex. ett motsvarande innehav av narkotika – blir fritt från straff. Men saken är som sagt juridiskt komplicerad. Sannolikt är det för svårt att tillskapa en lagbestämmelse som särbehandlar medierna och informationsintresset på ett godtagbart sätt.

 

Troligen är det bättre att ta in en bestämmelse i brottsbalken (= den allmänna strafflagen) med ungefär detta innehåll:

 

"En gärning som inte kränker en straffbestämmelses skyddsintresse ska inte medföra straffrättsligt ansvar."

 

Lagstiftaren har visserligen tidigare förkastat tankar om en sådan allmän straffrihetsbestämmelse. Det anses att den blir för otydlig, att den inte gör någon nytta vid sidan av det som redan utan lagregel anses gälla om social adekvans (se ovan). Men inte minst med tanke på utgången i Expressenmålet tycker jag att vi borde lagreglera undantagssituationerna.

 

Vi ska inte straffa gärningar som inte förtjänar att straffas.