Extrabetraktelse om den avslutade Palmeutredningen
I förmiddags presenterade chefsåklagaren Krister Petersson och spaningsledaren Hans Melander sin och Palmeutredningens lösning på Palmemordet: Misstankarna mot Stig Engström (”Skandiamannen”) är så starka att det inte finns anledning att gå vidare med andra spår. Bevisläget beträffande Engström, som avled år 2000, kan inte förändras på något betydelsefullt sätt genom ytterligare utredning. Därför läggs förundersökningen ner.
Detta är säkerligen ett riktigt beslut. Man hade förstås önskat sig bättre bevisning, den som finns nu hade inte tillnärmelsevis räckt för fällande dom mot Engström. Men det fanns inte någon mer bevisning, och det gick inte att komma längre. Då måste man besluta utifrån det som finns, något annat vore fel.
Man kunde ha tänkt sig att lägga ner utredningen utan utpekande av Engström. Då hade man inte misstänkliggjort en person utan att ha mycket starka bevis mot honom. Men det hade ändå varit betydligt sämre, framför allt eftersom man då inte hade presenterat hela sanningen bakom nedläggningsbeslutet. Att peka ut Engström på det sätt som skett är inte förtal.
Det som framför allt talar för att Stig Engström mördade Olof Palme är detta:
1. Det är helt säkert att han var på mordplatsen i direkt anslutning till att mordet begicks.
2. Det vittne som mötte mördaren en bit ifrån toppen av trappan (Yvonne Nieminen) beskrev hans klädsel, attiraljer och rörelsemönster på ett sätt som stämde väl på Engström. Vittnet som stod nedanför trappan och sedan följde efter (Lars Jeppsson) sa att den springande mannen hade en keps med öronlappar. En sådan keps hade Engström.
3. När Engström berättade om sina förehavanden på och kring mordplatsen ändrade han sig på viktiga punkter. Och han lämnade flera väsentliga uppgifter som inte stämde med vad andra vittnen sa. Man kan konstatera att han ljög.
4. Engström var en ganska van skytt som tidigare hade tränat och tävlat. Och han kunde av olika skäl ha haft tillgång till ett vapen av det slag som användes vid mordet.
Detta hade som sagt inte räckt för fällande dom, och flera frågetecken finns. Men Krister Petersson gjorde rätt. Som han sa under presskonferensen är det allra mest uppseendeväckande att Palmeutredningen redan sent 1986 och tidigt 1987 hade ganska mycket att gå på mot Engström men tycks ha velat undanskaffa honom som misstänkt och också gjorde det genom en flagrant ”felbedömning” av Yvonne Nieminens vittnesmål.
Det jag än så länge saknar förklaring på är vittnet Leif Ljungqvists uppgifter från mordplatsen. Han säger att det inte kan ha varit Engström eftersom denne kom till mordplatsen en stund efter mordet. Jag utgår ifrån att Krister Petersson har tagit hänsyn till detta vittnesmål och att det finns någon god förklaring till att det har avfärdats. En sådan förklaring kan vara att Ljungqvist inte mindes Engström när han hördes 1986, att han trodde starkt på Christer Pettersson som gärningsman och att tidpunkten för Engströms utcheckning från arbetsplatsen stämmer dåligt med det som Ljungqvist säger om när Engström kom till platsen.
Många kommer att fortsätta diskutera och spekulera. Men det allra mesta talar för att vi nu kan lägga Palmemordet och Palmeutredningen bakom oss. Ovanligt många allvarliga fel gjordes under åren fram till 2017, men därefter tycks utredningen ha skött sig bra. Och man har kommit fram till ett säkerligen riktigt beslut.