Extrabetraktelse om det som göms i snö

I Kanal 5 sänds för närvarande en serie som jag gärna vill puffa för. Den heter ”Det som göms i snö” och bygger på en idé av Leif GW Persson.

Inspirationen till serien kommer i stor utsträckning från Quickärendet, dvs. utredningarna och domarna mot Sture Bergwall / Thomas Quick och den resningsprocess där han frikändes från ansvar för de mord som han tidigare hade dömts för. Man känner igen psykpatienten som erkände och dömdes för åtta mord. Och man känner igen flera personer som hade en roll i Quickutredningarna och granskningen av dem. De är lite omgjorda i serien (jag själv är t.ex. en värdelös justitieminister), men man kan inte missta sig.

Varför vill jag puffa för denna serie? Jo, en anledning är att den är riktigt bra. Flera skådespelarprestationer är högklassiga, och manus är både spänstigt och spännande. Det gäller både huvudtemat – uppklarandet av åtta felaktiga morddomar med tillhörande skandaler – och några sidoteman. Serien har än så länge sänts i två avsnitt, men ett tredje finns tillgängligt på Dplay. Jag har sett även detta.

En annan anledning att följa serien är att den ger den intresserade en ny möjlighet att sätta sig in i Quickärendet. Visserligen är mycket ändrat jämfört med verkligheten, men det är som sagt lätt att se parallellerna. Och kanske kan det vara intressant att undersöka vad som har ändrats för att göra storyn trovärdig.

Med den roll jag själv hade i verkligheten kan jag förstås inte undgå den misstanken att Leif GW Persson numera förstår ganska väl vad som verkligen hände när det som har kallats för århundradets rättsskandal ”avslöjades”. Det är nog inte så roligt för honom att jagas av möjligheten att hans ståtligaste triumfvagn kommer att välta. Och då tar han kanske gärna den chans som kan finnas att via kulturens frihet försöka befästa den sanning som han har lyckats sprida. Och lägga ut några fler dimridåer.

Vi får se hur det går. Det som göms i snö.