Extrabetraktelse om drev och skuld
Mediedrev förekommer med jämna mellanrum. Oftast får de ett liv utanför medierna. För närvarande är det den s.k. IT-skandalen på Transportstyrelsen, med effekter in i regeringen och Regeringskansliet, som dominerar.
Fokus i dreven ligger oftast på att nagla fast skyldiga personer och att om möjligt fälla någon tolvtaggare, helst flera.
En del av juristens profession består i att
– bedöma allvaret i fel, risker och effekter
– slå fast den enskildes ansvar för det som har skett
– värdera vad som är proportionerliga och rimliga följder av felen.
Som jurist slås man därför gärna av att dessa aspekter delvis tappas bort i dreven.
Jag har prövat att göra en ”juridisk bedömning” av några drev för att försöka slå fast graden av skuld / klandervärde hos den som har jagats. Och jag har då använt mig av bedömningskriterier som liknar de som finns i vissa näraliggande lagar, främst brottsbalken och skadeståndslagen. Hur allvarligt är egentligen det som personen har gjort?
Man kan i en sådan övning använda sig av nedanstående åtta kriterier. De är delvis överlappande och har olika vikt och betydelse för det samlade klandervärdet. Men sammantaget bör de ge en hygglig bild av graden av skuld. (Jag inser att det inte alltid är lätt att förstå precis vad som avses med alla ord, men själv förstår jag det i alla fall någorlunda.)
1. Uppsåt, grad av oaktsamhet eller chefsansvar avseende huvudsaken
2. Uppsåt, grad av oaktsamhet eller chefsansvar avseende orsaker eller effekter
3. Ansvar för / allvar i huvudsaken (ex. lagbrott, fusk, utnyttjande, bristande etik)
4. Den faktiska skadan och ansvaret för den (inkl. sidoeffekter)
5. Risknivån och riskernas allvar, ansvaret (inkl. sidoeffekter)
6. För egen vinning eller annars egoistiskt
7. Motiv i övrigt
8. Lögner eller försök att undanhålla sedan en undersökning börjat
Jag har använt dessa kriterier för att försöka bedöma vilken skuld som faller på huvudpersonerna i Macchiariniaffären, Riksrevisionsaffären och IT-skandalen. För ett slags jämförelse har jag även tagit med Anders Borgs ofredande m.m., Maria Borelius svarta arbetskraft m.m. och Cecilia Stegö Chilós licensskolk.
För vart och ett av kriterierna har jag för mig själv satt en siffra som är avsedd att stå för ”skuld/allvar totalt sett i detta avseende”. Jag försöker dels att inte dubbelräkna, dels att ta hänsyn till kriteriets vikt och betydelse i det enskilda fallet.
Enligt min bedömning kan den grad av klander som bör riktas mot de närmast berörda personerna då värderas enligt följande, med reservation för att jag kan ha fått en oriktig bild av det jag läst, sett och hört.
Mycket klandervärda:
Paolo Macchiarini
Maria Ågren
Maria Borelius
Klart klandervärda:
Cecilia Stegö Chilò (skulden nu lägre värderad än tidigare efter påpekande på Facebook om avsaknad av uppsåt)
Ulf Bengtsson
Rolf Annerberg
Anders Borg
Begränsat klandervärda:
Susanne Ackum
Anders Hamsten
Emma Lennartsson
Anna Johansson
Anders Ygeman
Harriet Wallberg Henriksson
Mycket begränsat klandervärda:
Lars Leijonborg
Stefan Löfvén
Peter Hultqvist
Margareta Åberg
Jag är starkt medveten om att det är mycket annat som avgör drevens effekter. Men det hindrar inte att den samlade graden av klandervärde / skuld borde tillmätas större betydelse än vad som sker.
Ja, egentligen borde den nog tillmätas avgörande betydelse. I varje fall om man i dreven intresserar sig för rättssäkerhet.
Men det gör man nog inte.