Extrabetraktelse om en förlust

Jag förlorade mitt mål mot staten även i Svea hovrätt, alltså det mål där jag tycker att det ganska snart borde ha blivit uppenbart för åklagaren att ”Emma”, som anklagade mig för våldtäkt, ljög. Så här dömde domstolen i huvudsak:

1. Det var inte fel av åklagaren att låta bli att undersöka om ”Emma” tidigare hade anmält män för sexuella övergrepp utan att det hade lett till åtal. (Det hade hon gjort tre gånger. Och enligt Åklagarmyndighetens anvisningar måste åklagarna kontrollera anmälarens trovärdighet.)

2. Det var inte fel av åklagaren att låta bli att kolla upp ”Emma” lite noggrannare när det visade sig att hon hade låtit fabriksåterställa sin telefon så att det inte fanns något kvar där av allt som hon hade spelat in när hon var hemma hos mig. (Hon hade gjort så även i ett annat fall där hon anmälde en man.)

3. Det var inte fel av åklagaren att begära mig häktad fast det vid det laget var klarlagt i utredningen att ”Emma” hade raderat ett meddelande som hon sänt från sin telefon vid den tidpunkt då hon hade sagt att hon sov.

För mig är detta svårt att förstå och jag måste erkänna att jag blev arg. Jag ska överklaga till Högsta domstolen för att försöka åstadkomma lite bättre rättssäkerhet vid frihetsberövanden. Men av olika skäl blir det nog inte prövningstillstånd.

Nåja, det är förstås bäst att bara ta detta med en klackspark.

--

PS Här är domen för den som är intresserad: Svea-HR-T-133-22-Dom-2024-02-29