Extrabetraktelse om en tioårsdag

I dag, den 17 december 2019, fyller den kanske mest betydande villfarelsen i vårt land tio år. Så seglivad är myten om domarna mot Thomas Quick. För tio år sedan, den 17 december 2009, kom det första beslutet om resning av en morddom mot Quick. Därefter blev det resning även av övriga fem domar, och eftersom åklagarna sedan lade ner åtalen blev det aldrig någon ny domstolsprövning.

Bevisningen prövades alltså bara en gång, och beträffande alla åtta morden ansåg domstolen att det var ”ställt utom rimligt tvivel” att Quick var skyldig. Redan detta borde ha gjort människor skeptiska till ”rättsskandalen”. Och juristen kunde genast se att domarna inte – som påstods – hade grundats på enbart Quicks erkännanden och uppgifter som han hade fått hjälp med genom ledande frågor. Att domarna var så illa grundade var inte bara ytterst osannolikt, det var osant.

Bevisningen var mycket solid. Kroppsdelar, markeringar av likhundar, teckningar, sågblad och annat som hittades i skogen efter Quicks anvisningar, fosfatkarteringar, en blodfläck, en pläd, en presenning, kroppsliga egenheter, en bil som krockades, en bålplats, skadebilder, ett cigarrettpaket med könshår, grovt sexualsadistiska texter, ett kunskapstest, en stulen cykel, en väskrem med strypsnara, en bok om uppväxten och morden som Quick skrev innan han tog tillbaka erkännandet, en mängd uppgifter om morden som rimligen bara gärningsmannen kunde känna till  – och mycket annat.

Men de flesta utgick från att det var så som medierna och några starka debattörer hävdade, att domarna mot Thomas Quick var en gigantisk rättsskandal. Det fanns ju så många konstiga omständigheter. Och dessutom var det visst en sekt av poliser, åklagare, advokater, terapeuter och läkare som alla ville få Quick fälld fast de förstod att han inte var skyldig. Många som begick grova tjänstefel. Visst var det väl så?

Jag har undersökt andra villfarelser inom rättsområdet. Och jag vågar utnämna villfarelsen om Quickdomarna till den näst största. Bara Dreyfusskandalen är värre.

Grattis ”Quickfarelsen” på tioårsdagen!