Extrabetraktelse om ett dilemma för den som ljuger

På fredag skulle det ha varit huvudförhandling i Svea hovrätt i ett mål mot "Emma", den kvinna som anklagade mig för våldtäkt. Hon dömdes förra året för grovt förtal av en man (PA) som hon anklagade för våldtäkt 2017. Hon överklagade och nu skulle målet alltså komma upp i hovrätten.

Men på måndagsmorgonen fick jag veta att "Emma" återkallade sitt överklagande i går. Det betyder att domen mot henne står fast. Villkorlig dom och dagsböter samt 70 000 kr + ränta i skadestånd till PA.

Den som åtalas för förtal är chanslös om han eller hon inte ens försöker visa att de uppgifter det handlar om (här alltså en påstådd våldtäkt) är sanna. Och det försökte inte "Emma" i tingsrätten. Så hon var chanslös (se min söndagsbetraktelse nr 311). Det förstod nog så småningom hennes advokat, så i hovrätten åberopades ett antal vittnen. Men mot våldtäktspåståendet hade PA en stor mängd bilder som visade en helt annan sorts samvaro än ett övergrepp. Och annan bevisning. "Emma" hade inte en chans.

Det var nog det hon förstod. Och det var nog därför hon återkallade sitt överklagande. Det är ett dilemma för lögnare om de ska fortsätta ljuga när de hamnar i domstol. Och för vittnen är det extra besvärande, eftersom de då ska dömas för mened. Kompisen "Louise" (som f.ö. figurerade även i mitt ärende) var nog inte så trakterad av det. Vänners eller f.d. vänners lojalitet sträcker sig inte hur långt som helst.

Nu blir det intressant att se om extremfeministerna betalar Emmas böter och skadestånd genom sin s.k. Förtalskassa. Det bör de göra, eftersom kassan bygger på dessa personers ideologi (bl.a. Maria Sveland, Cecilia Wallin Blomberg, Irena Pozar och Ida Eklöf) att ingen kvinna som säger sig ha blivit våldtagen ljuger. Och i alla händelser är det så ovanligt att även den som faktiskt ljuger ska ges stöd.