Extrabetraktelse om häktningen av ASAP Rocky
Häktningen av hiphopstjärnan ASAP Rocky har väckt stor internationell uppmärksamhet. Ett upprop för hans frigivning har samlat över en halv miljon underskrifter, och den tidigare USA-ambassadören till Sverige Mark Brzezinski har kontaktat UD, Sveriges ambassadör i Washington och kungen. Han säger att häktningen skadar Sveriges varumärke.
Reaktionen här är den förväntade och naturliga. Rättsväsendet är självständigt och dess beslut ska tas enligt lagarna. Varken regeringen eller någon annan får lägga sig i, och alla ska behandlas lika.
Men vad ingen i Sverige säger (såvitt jag har sett och hört) är att frågan faktiskt är i hög grad politisk. Inte häktningsbeslutet i det aktuella fallet, det är rättsväsendets ensak. Men däremot frågan om hur häktning ska användas i allmänhet, hur nödvändigt vi anser det vara att vi kan vara säkra på att den som har begått ett brott också blir dömd. För det är ju det som är problemet med ASAP Rocky. Om han hade fått fortsätta sin turné och lämna Sverige, då hade han nog inte kommit tillbaka till rättegången.
Den som är misstänkt för brott får häktas om det finns en risk för att personen håller sig undan lagföring. Men häktning fordrar också att skälen för häktning ”uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse”, den s.k. proportionalitetsprincipen. I ASAP Rockys fall har man alltså ansett att häktning är proportionerlig, fastän han var ute på en världsturné som nu måst ställas in.
Säkert är domstolarnas bedömning riktig utifrån den lagstiftning och den rättspraxis som finns. Men det är i det här sammanhanget som den internationella kritiken ska förstås. Och det är därför frågan är inte bara rättslig, utan också politisk. Hur vill vi ha det i Sverige? Hade det varit proportionerligt att häkta även en läkare på väg att rädda ett barn till livet eller en nobelpristagare som är här för att hämta sitt pris?
Ja, det beror förstås på omständigheterna. Vad jag vill säga är att det inte vore alldeles uteslutet att Högsta domstolen såg till att skärpa den svenska synen på proportionalitetsprincipen vid häktning, eller att vi tillsätter en utredning om saken. Vi har Assange-fallet i färskt minne, liksom de mycket långa häktningstiderna i ett par uppmärksammade fall om narkotikasmuggling. Och FN har flera gånger kritiserat Sverige för vår tillämpning av häktningsreglerna. Kritiken gäller visserligen främst långa häktningstider och onödiga restriktioner, men den har viss betydelse för synen på proportionalitet vid häktning i allmänhet.
För min del vill jag inte utesluta att vi borde komma fram till att häktning i ett fall som ASAP Rockys står i strid med proportionalitetsprincipen som vi vill ha den. Men det är både en rättslig och en politisk fråga.