Kazakstan, Resor

Extrabetraktelse om Kazakstan

av Göran Lambertz
Publicerad måndag 26 juni 2017

Jag måste skriva en extrabetraktelse från Kazakstan, landet som vi nu har besökt i en vecka och lämnar om några timmar. För de flesta låter det nog som ett av världens mest ointressanta länder, och i ärlighetens namn ska sägas att vi åkte hit mest för att vi ”måste” besöka alla länder i Europa.

 

Men vid närmare betraktande visar det sig att Kazakstan är ett mycket innehållsrikt land.

 

– Här kan man förstå mycket tydligt hur Sovjetunionen fungerade i verkligheten, med kollektivisering, konfiskering, oinskränkt makt för vissa och omänskligt förtryck mot många.

 

– Här får man se ett land inifrån som miljontals människor av det egna folket flydde från under några decennier medan miljontals andra flyttade in, och där det nu pågår en repatriering som har ökat andelen kazaker från ca 40 % 1990 till drygt 60 % idag. Och man kan fundera över om det är några problem med det.

 

– Här får man känna hur det kan vara att ha en stor mäktig granne (Ryssland) längs hela norra gränsen som nyligen har lagt beslag på landområden i ett annat grannland (Ukraina), och där man får fundera en del över vad det innebär för den egna säkerheten.

 

– Här får man uppleva ett land som har varit fritt i bara 25 år och fortfarande letar efter sin politiska och ekonomiska identitet.

 

– Här får man en behändig inkörsport till ”stan-länderna” (även Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan och - om man så vill - Afghanistan och Pakistan), den del av världen som vi vet kanske allra minst om, men som ju är en mycket stor del av Asien och vars folk har nära släktskap med bl.a. mongoler och uigurer.

 

Efter denna vecka tycker jag att Kazakstan är ett ovanligt spännande land. Och människorna är väldigt trevliga. Summa summarum: Man kan med mycket gott samvete rekommendera en resa hit.