Extrabetraktelse om Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare
Om Palmeåklagaren Krister Petersson håller vad han lovat ska vi få ett slutbesked om utredningen av mordet på Olof Palme före juni månads utgång. Det blir åtal eller nedläggning av utredningen har han sagt.
Alla vi som tycker att allt måste göras för att Palmemordet ska klaras upp väntar med spänning. Vad har Petersson i bakfickan? Vapnet? Dna-spår? Något alldeles särskilt måste det vara, för annars skulle han inte vara så säker. Han verkar inte vara den som skulle spela säker bara för att få ett formellt slut på utredningen därför att ett sånt slut nån gång måste komma.
I väntans tider har jag läst ytterligare en bok om Palmemordet (jfr http://goranlambertz.se/extrabetraktelse-om-palmemordet/). Den senaste i raden av sådana böcker är Lars Borgnäs ”Palmes sista steg – i sällskap med en mördare”. Lars Borgnäs är en av landets främsta experter på mordet och mordutredningen, och boken är utomordentligt intressant. Borgnäs driver där framför allt tre teser:
1. Av de två skott som sköts kvällen den 28 februari 1986 gick det första mot Lisbeth Palme och det andra mot Olof, inte tvärtom som vi hela tiden har utgått från.
2. Lisbeth Palme visste mycket mer om mordet än hon berättade, och hon undanhöll viktiga fakta för mordutredningen.
3. Mycket talar för att personer på Säpo var djupt involverade i mordet.
En annan av Sveriges främsta experter på Palmemordet är Gunnar Wall. Han recenserade boken på sin blogg och inbjöd Lars Borgnäs att svara. Det gjorde han. Och det gjorde även Lena Andersson, som har skrivit förordet till boken och håller med Borgnäs. Gunnar Wall replikerade. Diskussionen är nog det mest initierade och intressanta man kan läsa om Palmeutredningen i dag. Se https://gunnarwall.wordpress.com/2020/04/06/har-lars-borgnas-ratt-nar-han-omtolkar-forloppet-pa-sveavagen/, https://gunnarwall.wordpress.com/2020/04/09/lars-borgnas-svarar-den-omvanda-skottfoljden-ar-bevisad-och-betydelsefull/, https://gunnarwall.wordpress.com/2020/04/10/lena-andersson-svarar-lisbeth-trodde-knappast-sjalv-att-hon-sett-pettersson/,
Förenklat kan man säga att Gunnar Wall håller med Lars Borgnäs (och Lena Andersson) om en hel del men i brist på bättre bevis tror att ordningen mellan skotten var den ”naturliga”, den som alla har utgått från. Han menar också att skottordningen inte spelar någon större roll för synen på mordet. Och han tycker – ännu mer förenklat – att Lars Borgnäs går lite för långt i anklagelserna eller misstankarna mot Lisbeth Palme och Säpo.
Gunnar Wall menar liksom Lars Borgnäs och Lena Andersson att man har all anledning att utgå från att mordet var välplanerat, att mördaren var professionell och att makarna Palme gick tillsammans med mördaren de sista metrarna före skotten utan att misstänka något.
Efter att ha övergett min tillfälliga tro på den s.k. Skandiamannen som mördare (se http://goranlambertz.se/extrabetraktelse-om-palmemordet/, särskilt slutet) har jag återgått till det som jag har ansett i många år, nämligen detsamma som Wall, Borgnäs och Andersson i föregående stycke: Mordet var med stor sannolikhet välplanerat och mördaren professionell. Det mesta talar för att makarna Palme gick tillsammans med mördaren på slutet. Möjligen talade de med honom.
Om man i övrigt ska ”tro” något menar jag att man bör utgå från det som framstår som klart mest sannolikt mot bakgrund av vad som är känt. Och då anser jag
– att allt talar för att Lisbeth Palme inte berättade allt som kunde ha betydelse för mordet (särskilt en del som hade med Olof Palmes privatliv att göra),
– men att allt också talar för att Lisbeth Palme inte undanhöll något som rimligen hade omedelbar betydelse för uppklarningen av mordet (t.ex. vad hon hade sett och hört och trodde),
– att skottordningen sannolikt var den som Lars Borgnäs nu hävdar, men att detta knappast spelar någon avgörande roll för synen på mordet,
– att makarna Palme sannolikt inte var på väg till ett överenskommet möte,
– att det ter sig helt osannnolikt att – som Borgnäs för fram – t.ex. Ingvar Carlsson skulle medverka i en tyst cover up av vad som verkligen hände,
– och att personer inom Säpo mycket väl kan ha varit inblandade i mordet men att det ter sig helt otänkbart – vilket Borgnäs inte utesluter – att Säpo-ledningen skulle ha varit det.
I mars 2013 skrev Wilhelm Agrell, Inga-Britt Ahlenius, Roy Andersson, Lars Borgnäs, PC Jersild, Gun-Britt Mårtensson, S L Petersson, Birger Schlaug, KG Svensson, Jörn Svensson, Gunnar Wall och jag en debattartikel i Aftonbladet. Vi skrev bl.a.
– att det är ett stort misslyckande för vårt lands rättsväsende och demokrati att ingen gärningsman kunnat dömas efter så många år,
– att allvarliga fel har begåtts i mordutredningen, bland annat genom att möjliga spår och motivbilder inte följts upp,
– att teorin om en ensam gärningsman vilar på ett bräckligt underlag,
– att utredarna blundat för möjligheten att makarna Palme hade kontakt med mördaren före skotten trots att flera vittnen talat om det,
– att ett mordmotiv kopplat till Olof Palmes planerade resa till Moskva aldrig utretts på något grundligt sätt trots kritik från Granskningskommissionen,
– och att det vore synnerligen olyckligt för Sverige om mordet på landets statsminister läggs till handlingarna som olöst och olösligt utan att åklagare och polis dessförinnan har gjort allt för att försöka finna lösningen.
Detta gäller fortfarande. Låt oss hoppas att det är lösningen som Krister Petersson och hans Palmeutredning snart kommer att presentera.