Extrabetraktelse om Quick, Forskning & Framsteg och en fråga

Som många vet skriver jag vid varje årsskifte och halvårsskifte en betraktelse om Quickfallet. Den tjugonde sådana Quickbetraktelsen kommer vid nyår. Att jag nu, två månader i förväg, skriver en extrabetraktelse om Quick beror på en sak: En artikel i tidningen Forskning & Framsteg av f.d. generaldirektören m.m. Kjell Asplund med rubriken ”En seriemördare av sin tid”.

Artikeln förvånade mig nämligen mycket. För Asplund utgår från att Quick / Bergwall är oskyldig till de åtta mord som han erkände, dömdes för och sedermera frikändes från sedan han tagit tillbaka sina erkännanden. Asplund börjar så här: ”Under rättspsykiatrisk vård på Säters sjukhus erkände Sture Bergwall åren 1994–2001 mer än trettio mord, av vilka han dömdes skyldig till åtta. Så följde sju års tystnad innan han 2008 började återta sina erkännanden. Efter flera års juridiska processer lades det sista åtalet mot honom ner i slutet av 2013. Efter 23 års sluten rättspsykiatrisk vård på Säters sjukhus skrevs Bergwall ut från sjukhuset. – Hur kunde det hända?”

Artikeln förvånade mig därför att jag trodde att alla som satt sig in i Quickfallet numera inser att han talade sanning när han erkände och ljög när han ändrade sig. Inte tvärtom. Att han är skyldig till de åtta morden framgår med all önskvärd tydlighet för den som granskar bevisningen i målen. Bevisvärdet (sannolikheten för hans skuld) ligger där så högt som 99,99 % i flera av målen, som lägst på strax över 98 %.

Forskning & Framsteg nekade att ta in en artikel av psykologen Cajsa Lindholm som visade bl.a. hur Bergwall i många år gjort sig dokumenterat skyldig till sexuella övergrepp mot barn och andra innan de åtta morden blev aktuella. Tidningen motiverade det med att hennes invändningar till stor del handlade om saker som Asplund inte tog upp i sin artikel, att det hon tog upp hade framförts på annat håll tidigare och att tidningen bevakar vetenskapliga spörsmål medan det hon tog upp handlade mer om bevisfrågan kring morden, där ”rättsväsendet har gett sitt tydliga svar”.

Angående det sista kan det vara värt att påpeka att domstolar har prövat bevisningen mot Quick (som han då hette) i sex domar och funnit honom skyldig. Ingen domstol har prövat bevisningen och kommit fram till att den inte räcker för att konstatera hans skuld. I resningsprocesserna 2009–2013 lade åklagarna ner åtalen, så skuldfrågan blev aldrig prövad av någon domstol.

Även jag frågade tidningen om jag fick skriva ett slags svar på Asplunds artikel. Min artikel skulle uppfylla tidningens vetenskapskriterium genom att jag skulle beskriva hur man bedömer bevisning i statistisk vetenskap. Och jag skulle visa hur man vid en sådan genomgång kan se med stor tydlighet att Quick / Bergwall är skyldig till de åtta mord som han dömdes för. Svaret var att tidningen skulle återkomma om man ville beställa en text.

Medan jag väntar på tidningens eventuella beställning passar jag på att framföra ett påstående och ställa en fråga som jag annars hade tänkt spara till nyårsbetraktelsen 2025/26:

Jag påstår att det inte finns någon domare i Sverige som vid en granskning av bevisningen kommer fram till något annat än att Bergwall / Quick är skyldig till alla de åtta mord som han dömdes för.

Jag frågar om någon kan hitta någon domare i Sverige som säger att han eller hon vid en granskning av bevisningen kommer fram till något annat än att Bergwall / Quick är skyldig till alla de åtta mord som han dömdes för. – För den som vill ta en snabbväg återger jag bevisningen och invändningarna mot den i den här promemorian (som i allt väsentligt överensstämmer med en PM från 2021): PM 251017 med bevisningen i Quickmålen

I min nyårsbetraktelse tänker jag redovisa eventuella svar på frågan.

.