Extrabetraktelse om Tommy Engstrand (och Quick)

Tommy Engstrand är död och jag saknar honom mycket fast jag inte kände honom. Det finns inte så många sådana, alltså personer som man inte kände men som man ändå verkligen saknar när de dör. I varje fall inte för mig. Tage Danielsson är nog den som står allra högst på min lista, jag minns en enorm saknad och sorg när han dog 1985.

Tommy Engstrand var en fantastisk sportjournalist, en av de verkligt stora. Han hade den där alldeles speciella förmågan att skapa spänning och liv i matcher och tävlingar. Tennis, fotboll, friidrott, hela olympiska spel – han var en sann mästare.

Men jag erkänner att jag inte skulle ha skrivit de här raderna om det inte hade varit för ett av mina två korta möten med Tommy. Det var på Sturegatan i Stockholm 2014. Vi råkade mötas på ett övergångsställe vid korsningen med Humlegårdsgatan och han stannade upp och tittade på mig. Han sa: Kämpa på. Ge dig inte! För då kan det bli så att det sätter sig för gott, att folk tror att Quick faktiskt är oskyldig. Det är ju uppenbart att det är som du säger, och du har mitt helhjärtade stöd. – Vi utbytte några artigheter och skildes, två minuter högst tog mötet.

Jag saknar Tommy Engstrand. Han var bra på flera sätt.