Handlingskraft

Flera partier kräver nu Dan Eliassons avgång som rikspolischef. Det gör mig djupt bekymrad. Jag vet inte om det finns andra som kan göra jobbet bättre. Men vad jag tycker mig se är ytterligare ett tecken på den tråkiga trend som gäller numera. Den gäller inte bara i medierna utan också bland våra politiker.

Trenden är att slå på trumman och visa handlingskraft. Man ska vara resolut inför ett problem snarare än eftertänksam och konstruktiv. Det allra mest resoluta är att kräva någons avgång. Så var det med riksrevisorerna, och så var det med Karolinska Institutet. Oproportionerliga avsättningar av hårt arbetande och i grunden hedervärda personer. Nu är det dags för polisen och Dan Eliasson.

Sverige har haft sju rikspolischefer före Eliasson: Carl Persson, Holger Romander, Nils Erik Åhmansson, Björn Eriksson, Sten Heckscher, Stefan Strömberg och Bengt Svenson. Sju av våra främsta ämbetsmän de senaste 50 åren. Men åtminstone två av dem blev i praktiken avsatta. Och alla de övriga hade perioder då de fick hård kritik och då avgångskrav hördes.

Av detta måste man förstå att jobbet som rikspolischef är mycket svårt. Det är utsatt på flera sätt. Den som får mycket kritik behöver inte vara dålig.

Polisen har gått igenom en mycket besvärlig omorganisation. Den har hittills varit i stora delar misslyckad. Kanske är det delvis Dan Eliassons fel, det kan jag inte bedöma. Men jag tycker att han inger förtroende genom sitt sätt att bemöta kritik och hålla en lugn samtalston, genom sin ihärdighet och sitt tålamod. Visa mig den rikspolischef som i offentligheten skulle ha klarat hans oerhört utsatta läge särskilt mycket bättre.

Jag tycker det är sorgligt att man inte kan ha mer tålamod med rikspolischefen än man har. Visst, polisen måste absolut börja visa bättre resultat, i dag är det förfärligt. Men för min del är jag alldeles övertygad om att det inte är vare sig rätt eller rimligt att avsätta rikspolischefen.

Låt oss hoppas att våra politiker framöver satsar mindre på handlingskraft och mer på klokhet.