Återställning, Emma, Försummelser, Manipulation, Polisen, Polisförhör, Rättssäkerhet, Telefon

Manipulations- och försummelsebetraktelse

av Göran Lambertz
Publicerad tisdag 30 mars 2021

Jag sitter och skriver in min bok i datorn. Den bok jag skrev i häktet och nu kompletterar lite i efterhand. Medan jag skriver in ser jag saker tydligare än jag gjorde då. Som det här till exempel, det sista i förhöret med Emma den 18 februari när hon dagen innan hade lämnat in ett antal ljudfiler som hon hade råkat komma på att hon hade i sin mobil, filer med in-spelningar av samtal mellan henne och mig de dagar som är aktuella i vår utredning = julaf-ton och juldagen 2020.

När ljudfilerna kom in till polisen den 17 februari (för övrigt min födelsedag) måste väl polis och åklagare ha ställt sig några frågor: Varför spelade hon in våra samtal utan min vetskap? Varför kom hon på först långt efteråt att hon hade gjort det? Varför spelade hon in just det som hon spelade in? Eller spelade hon i själva verket in mer? Var är i så fall resten? Varför fabriksåterställde hon telefonen just efter att ha plockat ut ljudfilerna och innan polisen kunde tänkas vilja granska den? Är de meddelanden som finns kvar i telefonen efter återställningen fullständiga, eller har det skett någon ”redigering” där?

Och vissa frågor ställde sig polisen. Så här återges förhöret med Emma i protokollet:

Emma tillfrågas hur hon spelade in de ljudinspelningarna hon skickat in.
Emma svarar att hon spelade in dem med mobilen. Hon får ibland ångest att hon inte minns saker från dagen innan. Det har hänt att hon fått minnesluckor tidigare, speciellt i samband med medicinen och det kan ge mycket ångest efteråt för att hon inte vet vad som hänt. Hon spelar in för att hon vill ha en uppfattning om vad som hände, det var lika på julafton.

Emma tillfrågas kring att hon sagt att hon först inte kom ihåg att hon hade inspelningarna.
Emma säger att tidigare har hon gjort så, spelat in och lyssnat igenom och sedan raderat. Emma säger att det är svårt att säga hur ofta hon spelar in, hon spelar alltid in föreläsning-arna på universitetet till exempel. Emma berättar att när hon vaknade den 25 december hade hon ångest över minnesluckorna så hon ville veta om vad som hände. Hon antar att det är därför hon spelar in. Den 24 december minns hon inte att hon spelat in inspelningarna.

Emma tillfrågas om det finns fler ljudinspelningar.
Emma svarar nej inte vad hon vet. Allt sparas i telefonen. Emma säger att det inte finns fler från den 24 och 25 december.

Emma tillfrågas om det går att se tidsangivelser på inspelningarna.
Emma svarar att de inte går att se. Emma säger att hon återställde telefonen igår på grund av ett mjukvarufel. Ljudinspelningarna finns därför inte kvar i mobilen. Emma berättar att även meddelandehistorik är borta men meddelanden på Messenger finns kvar.

Emma tillfrågas vad som hände med telefonen som gjorde att hon återställde den.
Emma säger att hon har haft problem med den sen den kom, det var en utbytesenhet. Det har varit problem med ljudet och igår gick inget att göra med telefon. Halva skärmen blev grå och hade fläckvis dålig touch. Emma lämnade därför in telefonen på en Apple-butik i Täby igår.

Förhöret avslutat på grund av tidsbrist, av samma anledning lästes förhöret inte upp vid förhörstillfället.

--

Okej … där fanns ju onekligen en del att följa upp, tänker väl de flesta intresserade. Några frågor kvar att ställa. Och kunde man möjligen hitta de eventuellt raderade filerna i det s.k. molnet? (Så gjorde man i 2018 års mål när Emmas manipulation avslöjades där.) Det fanns väl i alla fall anledning att undersöka detta.

Men nej, det gjorde inte polisen. Inte då i alla fall. Ingen uppföljning över huvud taget av de frågor som man rimligen måst ställa sig.

Men vad man till sist ändå gjorde, sedan jag hade suttit häktad en tid, det var att kolla meddelandena i Emmas telefon. Och då såg man det: Det viktigaste hade hon raderat, det som visade att hon minsann inte alls var särskilt medvetslös vid den kritiska tidpunkten, natten till juldagen 2020.

Copyright © 2015-2021 Göran Lambertz