Oväntade förstärkningar av skyddet för privatliv i medierna
I förrgår presenterade utredningen om straffskydd för den personliga integriteten sitt betänkande Integritet och straffskydd (SOU 2016:7). Förslagen har fått ett i allt väsentligt positivt bemötande.
Eftersom jag länge har förespråkat en förstärkning av integritetsskyddet på det grundlagsskyddade området (TF och YGL) vill jag skriva några ord om de förändringar som föreslås där. Och om den glädjande men kanske alltför långtgående omsvängning som har skett hos medierna själva.
Förbättringen av integritetsskyddet berör tidningar, radio och tv, men även sajter på internet som har skaffat sig grundlagsskydd genom registrering. Sådana lagändringar har medierna tidigare varit emot, för att det enligt deras uppfattning skulle innebära avgörande inskränkningar i yttrandefriheten. Men nu har deras representanter ställt sig bakom de förslag som läggs, och såvitt jag har sett är även tidningarnas ledarkommentarer positiva.
Det är två förstärkningar som föreslås på det grundlagsskyddade området:
För det första
ska det bli brottsligt att lämna information om en person som är ”ägnad att skada anseendet” för personen, i stället för som i dag ”ägnad att utsätta denne för andras missaktning” (förtal). Undantag gäller liksom tidigare om det är "försvarligt" att lämna uppgiften.
Det kanske inte ser så revolutionerande ut, och i betänkandet skriver man faktiskt att någon saklig förändring inte är avsedd. I realiteten blir det dock fråga om en tydlig förstärkning av integritetsskyddet. För man kan ”skada någons anseende” betydligt lättare än att utsätta personen för ”missaktning”. Det framgår också om man läser vad utredningen skriver om hur bestämmelsen är tänkt att tolkas:
”Det avgörande ska alltså vara om någons anseende kan skadas. Med det avses bl.a. att andra människor kan få en mer negativ uppfattning om, och inställning till, den utpekade och att detta i sin tur kan leda till olika former av sociala skadeverkningar. Med sociala skadeverkningar avses sådant som utfrysning, mobbning eller att den utpekade på något sätt kan uteslutas från en gruppgemenskap eller annars får sina livsförhållanden försvårade, genom att andra människors syn på, och inställning till, den utpekade personen förändras i negativ riktning. I likhet med vad som gällt tidigare är det tillräckligt om den utpekades anseende inom den egna samhällsgruppen eller personkretsen skadas. Att anseendet i den vidare samhällsgemenskapen skadas är – i likhet med vad som gällt enligt den tidigare lydelsen – alltid tillräckligt för straffansvar.”
Det blir t.ex. klart lättare att beivra elakt eller kränkande skvaller på internet än det är i dag. Men det blir också lättare att komma åt en ansvarig utgivare vars tidning skriver elaka eller kränkande saker om en känd person.
På den här punkten undrar jag om inte inskränkningen i pressfriheten går alltför långt. Även om jag länge har velat förbättra skyddet för privatlivet i medierna, har jag inte velat gå fullt så långt.
För det andra
ska det bli brottsligt att rikta ett ”nedsättande uttalande” till någon, om det är ”ägnat att kränka den andres självkänsla eller värdighet” i stället för, som i dag, ”smäda” någon genom ”kränkande tillmäle eller beskyllning” (förolämpning).
Den omformulerade bestämmelsen kommer att straffbelägga mycket mer av det som nuförtiden uttalas i form av elakheter i sociala medier. Det är bra, inte minst att polis och åklagare får eld i baken genom att man får en nyskriven straffbestämmelse att förhålla sig till.
Men det kommer också att innebära att skvallertidningarna måste skärpa sig betydligt. Även här går man längre än jag har velat göra i inskränkning av pressfriheten, men det är möjligt att det är befogat. Om medierna nu är beredda att ta ett så pass långtgående ansvar måste det nog välkomnas, men jag undrar om de inte så småningom kommer att dra öronen åt sig.
Genom de förstärkningar som nu föreslås kommer man åt några av de kränkningar av privatlivet som jag ansåg borde förbjudas när jag lade fram ett lagförslag som ordförande i Yttrandefrihetskommittén (se SOU 2012:55 s. 693 f.; övriga i kommittén - utom Ingvar Svensson, Kd - motsatte sig ett utvidgat skydd i medierna). Så långt är det mycket bra.
Men för min del tycker jag att det hade varit väl så viktigt att stärka skyddet mot vissa andra integritetskränkningar i medierna. Jag anser t.ex. att det borde vara förbjudet att utan samtycke visa bilder i tv på en döende patient i sjuksängen. Som många minns skedde detta för ett par år sedan i ett program från Akademiska sjukhuset i Uppsala. Detta blir tillåtet även framöver.