Fotboll, Prestation, Resultat, Söndagsbetraktelser

Söndagsbetraktelse nr 107

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 11 juni 2017

Det finns naturligtvis inte någon som minns att jag i betraktelse nr 57, för ett år sedan, sa att jag skulle återkomma till den betraktelsens ämne. Ämnet var bedömningen av prestationer, men också om ett svenskt landslag bör inrikta sin prestation på resultatet eller något annat. Nu är det i alla fall dags. Att återkomma. Anledningen är Sveriges seger mot Frankrike i VM-kvalet i fotboll i fredags kväll.

 

Då, vid tiden för nr 57 för ett år sedan, hade Sverige just åkt ur EM i fotboll redan i gruppspelet. Jag hävdade på Facebook att lagets prestation ändå hade varit riktigt bra (en dålig halvlek och fem bra), och några undrade om vi verkligen hade sett samma matcher. Sverige hade ju varit usla.

 

I betraktelsen skrev jag, möjligen lite provocerande, att vem som har rätt i bedömningen av en prestation kan bero på vem som bäst begriper sig på det som ska bedömas – i det här fallet fotboll. Så är det nog faktiskt. Och så mycket kan man ju säga utan att förhäva sig, för det är naturligtvis inte säkert att man har rätt. Men därmed tycker jag att ämnet ”bedömningen av prestationer” är så pass avklarat att jag inte behöver återkomma till det. Utan jag kan koncentrera mig på den andra frågan: Bör ett svenskt landslag inrikta sin prestation på resultatet eller på något annat?

 

”Något annat” skulle t.ex. kunna vara

– att spela attraktivt (publikvänligt),

­– att försöka utvecklas på längre sikt, eller

– att spela modigt hellre än fegt.

 

Om jag håller mig till fotbollens herrlandslag så spelade vi under Lars Lagerbäck (2000–2009) på resultatet. Vi försökte utnyttja våra resurser optimalt, vilket innebar att vi satsade det mesta på en säker defensiv.

 

Under Erik Hamrén (2009–2016) spelade vi mera attraktiv fotboll, kanske lite modigare, i varje fall mer offensivt och lite chansartat. Det var kul men resultaten blev sämre.

 

Under Janne Andersson (2016– ) är vi tillbaka till Lagerbäck-tänket. Vi spelar på resultatet. Men en viktig skillnad är att vårt landslag är bättre nu. Den bäste, Zlatan, är visserligen borta. Men vi har många som är riktigt bra. Och därför kan vi faktiskt numera spela BÅDE på resultatet OCH attraktivt och utvecklande.

 

Jag tycker det är svårt att säga om det var Lagerbäck eller Hamrén som tänkte och gjorde rätt. Nu är det lättare. Med de förutsättningar vi nu har är det givet att vi ska inrikta oss på resultatet. Och visst är det väldigt kul att vi är där, för första gången sedan 1994.

 

Det var också väldigt kul med Sebastian Larssons och Ola Toivonens segermål mot Frankrike. Men bör det påverka bedömningen av lagets prestation? Nja, inte mer än marginellt.