Söndagsbetraktelse nr 115

De senaste dagarna har Susanne och jag sett om Den blå filmen, Den vita filmen och Den röda filmen. De gjordes i början av 1990-talet av Krzysztof Kieślowski. Alla tre är mycket bra, men Den röda filmen är en tia och för mig dessutom den allra bästa tian. Min favoritfilm alltså. Nu såg jag den för femte eller sjätte gången.

Varför gillar man en viss film så mycket? Man har ju sett så många fantastiska filmer, varför fäster man sig då särskilt vid just en av dem? För mig är det en Gåta, och jag kan undra rätt mycket över svaret.

Jag gillar Den röda filmen för att den är intressant, vacker och välspelad. För att den har en fin berättelse, och för att den dessutom säger något viktigt utan att det viktiga blir alltför uppenbart. Och för att man känner värme för huvudpersonerna.

Allt detta är mycket bra. Men det är något mer.

Jean-Louis Trintignant spelar en av de båda huvudrollerna. I en intervju i samband med en festival där filmen visas får han frågan varför hans rollfigur (den gamle domaren) ber den andra huvudpersonen (Valentine, ung modell) att få se hennes biljett (hon ska åka båt från Frankrike till England). Trintignant svarar att han inte vet varför. Och han tillägger att det är sådant man inte frågar Kieślowski om. ”Men jag gillar det”, säger han.

Och jag gillar det också. Jag gillar att domaren ber Valentine att få se biljetten, men jag gillar alldeles särskilt att man inte förstår varför. Det kan finnas en mening med det, och den kan man i så fall skönja. Men det kan också vara så att det inte finns någon mening.

Filmen innehåller ytterligare några sådana små subtila och eleganta frågetecken. Det är underbart.

Kanske är svaret på Gåtan just denna gåtfullhet. En gåtfullhet som är så förfinad och intressant. Men svaret kan också vara att man fäster sig vid sådant som av någon anledning passar en alldeles särskilt bra – ens värderingar, intressen, känslor, preferenser och förnimmelser.

Jag är fortfarande inte riktigt säker på vad det är. Men det kommer inte att dröja särskilt länge förrän jag ser filmen igen.