Christer Pettersson, Palmemordet, Palmeutredningen, Söndagsbetraktelser

Söndagsbetraktelse nr 119

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 3 september 2017

Förra söndagen skrev jag att det finns ganska lite som talar för att det var Christer Pettersson som mördade Olof Palme. Hur kan jag säga det? Lisbeth Palme pekade ju ut honom och sa att hon var säker på sin sak. Och det fanns andra som sa sig vara mer eller mindre säkra på att Christer Pettersson befann sig utanför biografen Grand före mordet. Det måste väl ändå innebära att misstankarna mot honom är rätt betydande?

 

Nej, jag tycker faktiskt inte det. Låt mig ta det i två steg och börja med svagheterna i den bevisning som fanns mot Christer Pettersson. Därefter pekar jag på omständigheter och bevis som direkt talar emot att det var Pettersson som var gärningsman.

 

Steg 1

 

1. Den vittneskonfrontation där Lisbeth Palme pekade ut honom hade stora brister. Hon hade fått veta att den misstänkte var alkoholist, och hennes första kommentar var att ”det ser man vem som är alkoholist”. Hon hade också getts intrycket att misstankarna mot personen var starka och trodde att han var gripen. Därför hade hon anledning att tro att det verkligen var en av personerna i konfrontationsgruppen som var skyldig. I själva verket fanns det före utpekandet inte några vägande misstankar alls mot Christer Pettersson, och hade hon inte pekat ut honom hade han genast fått åka hem.

 

2. Lisbeth Palme behövde se filmen från konfrontationen vid ytterligare ett tillfälle innan hon definitivt bestämde sig för att det var Christer Pettersson som hon hade sett vid mordet. Hon visade alltså en tydlig tvekan vid konfrontationen.

 

3. När Lisbeth Palme första gången hördes av en polis på mordnatten (kriminalkommissarien Åke Rimborn) sa hon att det hade varit två personer. Och hon tyckte hon kände igen dem. De hade någon dag tidigare stått och tittat mot makarna Palmes lägenhet i Gamla Stan, sa hon. I det rikslarm som gick ut på mordnatten stod det också att två personer eftersöktes som misstänkta för mordet. Under utredningen mot Christer Pettersson försvann uppgiften om två personer. (Observera att jag inte påstår att det var två personer. Jag nämner saken bara för att visa på bristande tillförlitlighet i Lisbeth Palmes utpekande.)

 

4. I ett tidigt samtal med Hans Holmér sa Lisbeth Palme att hon trodde mördarna var ”kroater, tyskar, israeler, sydafrikaner eller amerikaner”.

 

5. Den man som Lisbeth Palme beskrev som mördaren i det första protokollförda polisförhöret hade påtagliga likheter med vittnet Anders B, som stod i Dekorimahörnan. Och Anders B sa att han upplevde att Lisbeth Palme tittade på honom.

 

6. Från början fanns det inte några misstankar mot Christer Pettersson, bara tre mycket svaga tips som kom in mer än en månad efter mordet. Dessa tips ledde inte till något men plockades fram när polisen 2 ½ år senare bestämde sig för att undersöka personer i vissa kriminella kretsar. Där ingick Christer Pettersson. När en grupp poliser hade bestämt sig för att Christer P kunde vara intressant kom så småningom flera personer i de kriminella kretsarna – Sigge Cedergren, Roger Östlund och Harri Miekkalinna, alla numera döda – att allteftersom ”minnas mer och mer” som talade för Christer Pettersson som gärningsman. En person i samma kretsar – den s.k. Hinsehäxan Lillemor Östlin – sa sig ha varit med på ett möte där det bestämdes att man skulle försöka hjälpa polisen att få fast Christer P. Harri Miekkalinna sa senare, dels att han själv sa saker som var negativa för Christer P för att kunna få del i belöningen, dels att även hans kamrat Roger Östlund var ute efter detta. Östlund sa efter några polisförhör, där hans uppgifter ”förbättrades" kontinuerligt, att han sett Christer P vid biografen Grand strax före mordet. Östlund kom senare med en helt annan berättelse som var oförenlig med den tidigare, nämligen att Christer P skulle ha skjutit Palme av misstag för att han  fick för sig att Palme var en annan man som han var ute för att döda (Sigge Cedergren)! – Både Harri Miekkalinna och en annan person, Ulf Spinnars, berättade i tingsrätten att utredarna hade försökt locka dem med pengar. – Jag har själv talat med Lillemor Östlin, som säger att hon efter vad hon varit med om är säker på att misstankarna mot Christer P var fabricerade.

 

7. Åtalet mot Christer Pettersson byggde på att han först var vid biografen Grand, där makarna Palme var före mordet, att han sedan följde efter dem Sveavägen söderut och tog sig förbi dem samt kom till Dekorimahörnan i korsningen mellan Sveavägen och Tunnelgatan och ställde sig där och väntade bakom hörnet. Men inget av vittnena såg någon person som skulle ha skyndat sig ner längs Sveavägen strax före mordet och passerat paret Palme. Inte heller var det något vittne som sa sig ha sett mördaren stå bakom Dekorimahörnan. Och inget talar för att Christer Pettersson skulle haft anledning att tro att makarna Palme skulle komma gående just där de kom, på den östra sidan av Sveavägen, i stället för att gå den rakare vägen mot hemmet på andra sidan. Om han tog sig förbi dem måste han därför ha gjort det efter att de korsat Sveavägen från västra till östra sidan. De vittnesmål som finns talar i hög grad mot att mördaren gjorde en sådan förflyttning.

 

8. Åtminstone tre personer som var vid biografen Grand strax före mordet sa att en man som de hade sett där liknade Christer Pettersson. Och en man som arbetade i ett gatukök längre ner på den västra sidan av Sveavägen sa sig känna igen Christer Pettersson. Hovrättens slutsats var att det fanns en betydande sannolikhet för att Christer P befann sig utanför biografen när makarna Palme gick därifrån. Men vittnesmålen kom först sedan Christer Pettersson blivit misstänkt och vittnena fått se en vittneskonfrontation med honom. Och hovrätten skrev att en viss tveksamhet kvarstod.

 

Så långt Steg 1, svagheterna i bevisningen mot Christer Pettersson. Men även om bevisningen var svag kan det naturligtvis ha varit han. Så nu över till Steg 2, bevisning och omständigheter som i sig talar emot att det var Christer Pettersson som begick mordet.

 

Steg 2

 

Notera än en gång det som står i punkterna 6 och 7 ovan. Det visar på svagheterna i bevisningen, men det talar också i sig emot att Christer Pettersson begick mordet.

 

9. Vittnet Lars J stod en bit in på Tunnelgatan, före trappan, och såg mördaren komma springande. Han visste vem Christer Pettersson var och hade sett honom många gånger i Rotebro. Han sa att han inte alls hade associerat till Christer Pettersson när han sett mördaren komma.

 

10. Christer Pettersson sa att han var på väg hem till Rotebro med pendeln när mordet begicks. Två personer (Algot Å och Enar H) sa att de sett honom på tider och platser som passade med hans berättelse. I hovrätten bedömdes han ändå inte ha något alibi eftersom personerna kunde ha misstagit sig eller talat osanning. Men ett visst bevisvärde har förstås berättelserna ändå.

 

11. Christer Pettersson hade veterligen inte något motiv att döda Olof Palme. Hovrätten konstaterade att det såvitt framkommit inte fanns något motiv.

 

12. Skottet mot Olof Palme var perfekt. Det gällde även den kula som användes. Det talar för att gärningsmannen var en van skytt. Christer Pettersson var inte van vid skjutvapen. Och enligt hovrätten fanns det inte stöd för något antagande att han hade tillgång till ett vapen på mordkvällen.

 

13. Det var veterligen helt olikt Christer Pettersson att planera ett våldsdåd.

 

14. Mördaren var enligt flera vittnesmål annorlunda klädd än Christer Pettersson var.

 

15. Långt efter att Christer Pettersson hade frikänts, och även efter det att Högsta domstolen hade avslagit en resningsansökan från riksåklagaren, talade jag med en av Christer Petterssons båda försvarare, advokaten Lars Ekman, på en födelsedagsfest. Jag frågade: ”Oss emellan, kan det ändå ha varit Christer Pettersson som gjorde det?” Och han svarade med tydlig övertygelse: ”Det kan du vara helt säker på att det inte var. Och det får du gärna säga till alla som vill lyssna.” – Det stod helt klart att Lars Ekman var övertygad om att Christer Pettersson var oskyldig.

 

16. Det finns väldigt mycket som talar för att det var en konspiration som låg bakom mordet (se Söndagsbetraktelse nr 117), såsom att:

– det gjordes en mängd observationer av walkie-talkies i närheten av mordplatsen som inte har fått någon förklaring,

– det finns åtminstone fyra vittnesmål om att personer försökte rekrytera någon för att mörda Palme,

– Palmes överklagande i det s.k. Harvard-ärendet försvann spårlöst från länsrätten samma dag som mordet begicks,

– det finns åtminstone tre vittnesmål från mordplatsen som tyder på att Olof Palme talade med mördaren före mordet, vilket kan tala för att han hade lurats i en fälla,

– det finns flera vittnesmål om möten m.m. strax före mordet där ett attentat mot Olof Palme diskuterades, och det fanns ett dokumenterat hat mot Palme inom vissa grupper,

– flera personer med insikter i säkerhetsfrågor har sagt att det mycket väl kan vara den hemliga organisationen Stay behind som låg bakom mordet,

– flera vittnen säger att makarna Palmes lägenhet var övervakad just före mordet,

– mordet framstår som professionellt utfört.

 

Invändningar

 

Det bör sägas att det självklart finns personer som argumenterar åt motsatt håll. Se t.ex. http://www.dagensjuridik.se/2016/03/kronika-thomas-ahlstrand-palmemordet. Och bland många poliser ses mordet som "polisiärt löst" med Christer Pettersson som gärningsman även om han inte kunde fällas.  Det sägs också att Christer Pettersson faktiskt erkände inför Gert Fylking att han mördade Palme.

 

Vidare ska det framhållas att det särskilt i resningsmålet 1998 fanns en del vittnesuppgifter som talade för Christer Petterssons skuld utöver dem som jag har nämnt. Se Högsta domstolens resningsbeslut den 28 maj 1998 i NJA 1998 s. 321, http://www.notisum.se/rnp/domar/hd/HD998321.htm. Högsta domstolen avfärdade dock den nya bevisningen utan någon egentlig tvekan.

 

Min slutsats

 

Sammantaget måste bedömningen bli att det finns ganska lite som talar för att det var Christer Pettersson som begick mordet på Olof Palme.