Söndagsbetraktelse nr 127
I fredags meddelade vice chefsåklagaren Katarina Lenter att det inte blir någon ny förundersökning om det s.k. Hovsjömordet år 2001 på en elvaårig pojke.
I polisutredningen för 16 år sedan hölls långa förhör med en tolvårig kamrat till den döde pojken, och det ansågs till sist utrett att det var tolvåringen som hade orsakat sin kamrats död. Utredningen lades ner med hänvisning till att händelseförloppet var klarlagt och att ingen vuxen kunde misstänkas för brottet.
För en dryg månad sedan slog Dagens Nyheter upp fallet stort i några artiklar. Tidningen angrep framför allt förhören med den tolvårige pojken, som var många och långa. Enligt DN hade förhörsledaren agerat på ett sådant sätt att det fanns stor risk för att pojken skulle erkänna falskt. Tidningen hade letat upp pojken, i dag 28 år gammal, som nu nekade till att ha dödat sin kamrat.
DN drog paralleller till två tidigare fall, Kevinutredningen 1998 (med hård kritik i framför allt SVT och DN våren 2017) och Quickärendet (första domen 1994 och sista resningen 2013). Parallellen var framför allt att professor Sven Å Christianson vid Stockholms universitet hade medverkat i alla tre fallen. I själva verket hade granskningarna av Kevin- och Hovsjöutredningarna satts igång just därför.
Framför allt TV4 hakade på DN:s kritik mot polisutredningen av Hovsjömordet. DN och TV4 hittade jurister och psykologer som uttalade sig kritiskt mot utredningen, särskilt förhören med tolvåringen.
Men i förrgår meddelade alltså åklagaren att det inte fanns anledning att gå vidare med utredningen. Efter en noggrann genomgång hade man funnit att händelseförloppet var klart och utrett. I en intervju i TV4 sa hon att det fanns en hel del bevisning vid sidan om tolvåringens egna uppgifter. Det var teknisk bevisning, vittnesmål och annat. Och hon sa sig inte hålla med om den kritik som hade framförts tidigare i medierna angående förhören. Förhörsledaren hade gjort det på ett bra sätt.
Varför skriver jag då om detta? Jo, för att reaktionen från DN och TV4 var den förutsägbara. Och för att mediernas förhållningssätt är ett samhällsproblem.
I TV4 avslutade Henrik Alsterdal intervjun med Katarina Lenter så här: ”Det är ju två personer som är starkt ifrågasatta då. Det är ju polisen Rolf Sandberg, som har varit inblandad i det här, och även psykologen och minnesforskaren Sven-Åke Christianson. Det här är ju personer vars arbetsmetoder kraftigt har ifrågasatts. Ser du då när du tittar på filmerna, av t.ex. vallningen, att det ändå finns några som helst tveksamheter om hur dom har utförts?”
I DN:s nyhetsartikel om saken visar reportern Josefin Sköld tydligt missnöje med beslutet och antyder bl.a. att den ansvariga åklagaren, Katarina Lenter, är jävig eftersom hon har arbetat tillsammans med den åklagare som hade ansvaret år 2001. Och i en kommenterande artikel skriver seniorreportern Stefan Lisinski att bevisen inte hade hållit för en fällande dom. För tolvåringen var "skäligen misstänkt" för att ha dödat sin bäste kompis. Det betyder enligt Lisinski att åklagaren inte ens hade tillräckligt för att väcka åtal.
Rolf Sandberg var inte med i Hovsjö, Alsterdal förväxlar detta ärende med Kevinutredningen. Lisinskis påstående att bevisen inte räckte för fällande dom eller ens för åtal är antingen gripet ur luften eller en följd av en förväxling med det beviskrav som gäller för häktning; uttrycket ”skäligen misstänkt” ger inte något besked om bevisläget i ett fall som detta.
Men det är inte de grova sakfelen som är det allvarliga, utan att medierna i ett ärende där man angripit enskilda, och där det uppenbarligen finns två sidor av saken, agerar som part på den ena sidan. Ingen ansträngning att vara objektiv, ingen ödmjukhet inför möjligheten att man kan ha varit fel ute. Och denna partsställning intar man på nyhetsplats. Så gör numera ibland även SVT, Sveriges Radio och Svenska Dagbladet, för att inte tala om Aftonbladet och Expressen.
När började egentligen detta? Och varför gör man så? I vems intresse? Vilka nyheter kan vi egentligen lita på när huvudsaken för medierna ibland blir att försvara sig själva och den ståndpunkt man intagit?
PS 1 Vi kan nog alla gissa vilka SVT:s och DN:s reaktioner kommer att bli om den nya förundersökningen om Kevin Hjalmarssons död år 1998 läggs ner.
PS 2 Jag har tidigare behandlat frågor kring Hovsjömordet i min söndagsbetraktelse 122 och i debattinlägg om barnförhör på min blogg den 19 och 20 september.