Söndagsbetraktelse nr 13

I sommar har Räddningstjänsten och Polisen rapporterat om minst tre drunkningsolyckor där människor har låtit bli att hjälpa till. De hade kunnat göra nytta i räddningsarbetet, och de har blivit ombedda att bistå. Men de har ändå inget gjort.

Många har i stället stått i vägen när de på lite avstånd har följt vad som hänt. En del har fotograferat räddningsinsatserna. En femårig pojke drunknade vid en strand där det fanns massor av människor. Räddningsarbetarna bad om hjälp att bilda en kedja ut i vattnet för att leta efter pojken. Men ingen ställde upp.

Flera erfarna personer säger att de har sett en tydlig trend de senaste decennierna: människor har blivit klart mindre benägna att göra en insats i krissituationer.

Detta är djupt alarmerande om det stämmer. Och jag tror det är sant. Men vad beror det på?

Dagens Nyheter kallade det på sin ledarsida för framför allt ”ett pris för gilla-jakten”. Människor har blivit alltför angelägna att ta bilder som de kan lägga ut på Facebook och Instagram. Man vill ha så många gillamarkeringar som möjligt.

Visst, det kan vara en del av förklaringen. Men jag tror det går mycket djupare. Vi har nog helt enkelt blivit lite mer själviska, lite mindre ansvarsmedvetna och empatiska. Inte alla och alltid förstås, det finns mängder av exempel på fina osjälviska insatser. Men genomsnittligt.

Vilken är anledningen till det i så fall? Jag tror det beror på två saker. Den första är att vi jagar personlig tillfredsställelse i större utsträckning. Individuell framgång, rikedom, bekräftelse i alla dess former. Och den andra är att vi talar och lär oss mindre om moral och ansvar. Det gäller inte minst i hem och skola. En liten del kan bero på att kyrkan och konfirmationsundervisningen har tappat mark.

Det är lätt att säga att vi måste prata mer med våra barn och ungdomar om moral, empati och ansvar. Det svåra är att göra det, och att göra det rätt. För det måste göras på ett sådant sätt att viljan att hjälpa och ta ansvar verkligen fastnar. I både hjärta och hjärna.

Låt oss samtala mycket och länge om hur det kan göras. Skriva, tänka, läsa, lyssna och analysera. Och sedan verkligen göra något. Det handlar faktiskt om det allra viktigaste i ett gott samhälle.