Söndagsbetraktelse nr 139

Hur är folks telefonvanor nuförtiden?

Förr var ju telefon det enda sättet att få snabbt kontakt, nu finns det många. Jag skäms lite grand över min egen inställning. För jag föredrar alldeles bestämt att skriva framför att ringa. Skriver gör man när man vill, och man kan formulera sig effektivt och i lugn och ro. Man riskerar inte att störa, och den andre får tid på sig att smälta budskapet eller frågan. Färre missuppfattningar, bättre eftertanke.

Men lite asocialt förstås. Mindre trevligt. Särskilt bekymrad över sig själv har man nog anledning att vara om man har börjat ogilla telefonpåringningar. Och den asocialiteten har börjat smyga sig på mig. Jag ogillar definitivt kommersiellt inriktade anbud och förfrågningar per telefon. Det har jag gjort länge, och jag får anstränga mig att inte vara otrevlig mot den som ringer. Men nu har det börjat bli så att jag ibland även ogillar telefonsamtal från mer eller mindre bekanta personer. Jag gillar nog egentligen bara att få telefon från mina närmaste, inklusive de bästa vännerna. I övrigt tänker jag ofta att det hade varit bäst att få en fråga först, per sms eller mejl, när det passar att prata.

Som sagt, jag skäms lite över detta. Och jag ska bli en bättre människa, mindre asocial. För mobilen är ju ändå en telefon och inte bara en radio, tv, väckarklocka, informationsmedhjälpare och apparat för (skriftlig) kommunikation. Och det ÄR trevligare, och mer vänskapsbefrämjande, att prata med varandra.