Söndagsbetraktelse nr 140

Nästan alla verkar tycka att det är illa att svenska ungdomar lär sig färre språk i skolan. Och det diskuteras att öka meritvärdet av ett andra främmande språk vid sidan av engelskan. Att säga att det räcker för de flesta med engelska i skolan är att svära i kyrkan.

Och ändå är det ju faktiskt så det är. Det räcker för de allra flesta med engelska. Ja, det räcker för nästan alla.

De senaste 50 åren har engelskan brett ut sig enormt. Inte många talade engelska i t.ex. Frankrike eller Tyskland på 1960- och 70-talen. Men i dag kan nästan alla unga i Europa förstå och tala språket. I Tyskland släppte man tidigt sitt motstånd mot engelskan, i Frankrike lite senare.

I stora delar av Afrika, Asien och Sydamerika är det visserligen annorlunda. Där behöver man kunna andra språk för att tala med människor. Franska, ryska, kinesiska, japanska, spanska. Men man klarar sig med engelska på hotell och i många restauranger. Och alltfler unga lär sig engelska även i dessa världsdelar.

Med engelskans segertåg i världen är det faktiskt ett lyxproblem om inte våra ungdomar kan tala några andra främmande språk än engelska. Det är visserligen synd, för det är underbart att kunna tala ett främmande språk någorlunda väl. Det är härligt att kunna ta sig runt i ett land på människornas eget språk. Och det är fantastiskt att kunna söka sådana jobb i EU och internationella organisationer och företag där kunskap i flera språk är nödvändig eller en merit.

Men ändå alltså: ett lyxproblem. Därför att det finns annat som är så mycket viktigare för de allra flesta ungdomar, om de kan åtminstone engelska. Och allt talar för att internet, globaliseringen och medieutvecklingen kommer att stärka engelskan ytterligare. Där hänger de svenska ungdomarna med. De hänger med mycket väl.

Om man verkligen behöver ett annat främmande språk, eller verkligen vill lära sig det av någon annan anledning, så kan man nuförtiden studera det smidigt utanför skolans väggar, och göra det när behovet eller viljan kommer. Det finns effektiva språkkurser på nätet och i studieförbund. Och det som verkligen spelar någon roll om man vill lära sig ett språk är motivation och träning. Att lära sig språk i skolan är därför sällan optimalt.

Självklart ska ungdomar ha möjlighet att lära sig tyska, franska, spanska, ryska och gärna andra språk i våra skolor. Och självklart är det bra om vi kan få unga att förstå tjusningen i att kunna språk. Så vi kan gärna försöka övertyga och övertala.

Men förslaget att öka meritvärdet av främmande språk i skolan är feltänkt. Om det inte finns starka skäl för incitamentsskapande, bör vad som ges meritvärde bero på vad som verkligen är en merit. Och om andra kunskaper i realiteten är bättre att ha än ett främmande språk, så bör det avspegla sig i meritvärderingen.

Och kanske framför allt: Vi bör inte säga eller signalera till våra ungdomar att de är obildade för att de inte kan flera språk.

(En söndagsbetraktelse bör inte vara krånglig och impopulär. Men ibland blir det så.)