Söndagsbetraktelse nr 143

Jag hade tänkt skriva om födelsedagar och Facebook. För i går fyllde jag år (68). Och alla härliga hälsningar på Fejan förgyllde dagen – i vanlig ordning får man numera säga. (Tack alla trevliga vänner!)

Men när jag skulle skriva om det, så upptäckte jag att det redan var gjort (Söndagsbetraktelse nr 38, för två år sedan). Så då skriver jag i stället några rader om en annan underbarhet (skrivprogrammet vill ändra till underbarnet) med Fejan.

När jag var fem år hade jag fem lekkamrater i min ålder (födda 1949–51): Bitte, Anna-Carin, Roger, Stig och Anna-Lena. Av oss sex är fem på Fejan, och fyra av oss ses och hörs så gott som dagligen. Gillar och kommenterar. Minns hur det var när vi lekte. Minns vår gård vid Hemgården och Åkerdala i Kisa. Minns bilden i Kinda-Posten från februari 1955 där Bitte sitter på en spark framför oss andra. Magnus, som var ett par år yngre, står snett bakom Anna-Lena. Lille Magnus, som drunknade i Kisaån strax nedanför vår gård några dagar senare. Det var barndomens förfärligaste händelse.

Men nu har vi gamla lekkamrater till stor del Facebook att tacka för att vi håller ihop som vi gör. Och vi ses nog snart igen i Kisa, IRL.

Hand upp den som tycker att Facebook är ett meningslöst tidsfördriv.