Söndagsbetraktelse nr 146
I veckan blev ett par nämndemän i Solna tingsrätt hårt angripna. De uteslöts snabbt ur sitt parti (Centern) och avstängdes efter några dagar från fortsatt verksamhet vid tingsrätten. De hade friat en man som var åtalad för misshandel av sin f.d. hustru och gjort det på märkliga grunder.
Enligt Dagens Eko hade nämndemännen skrivit att kvinnomisshandel är något som kan hanteras inom familjen. Leif GW Persson sa i Veckans brott att en bärande del av nämndemännens resonemang var att kvinnor är mindre trovärdiga än män. Och enligt Upsala Nya Tidning m.fl. friades mannen med motiveringen att han kommer från en bra familj.
I andra medier lät det ungefär likadant. Allmänhetens intryck måste ha blivit att de båda nämndemännen är mer eller mindre galna. Men låt oss se närmare på det som de nämnda medierna påstod.
Så här lyder den klandrade delen av domen:
”Kvinnan har lämnat en berättelse utan att visa några känslor, vilket inte framstår som självupplevt. Hennes motiv till att göra dessa beskyllningar mot mannen kan vara att hon utnyttjat hans kärlek till henne och hans ’dumhet’ för att kunna ta över hans lägenhet. Det är inte ovanligt att kvinnor felaktigt hävdar att de blivit misshandlade och hotade och på så sätt låtsas att de är i behov av ett skyddat boende för att få en lägenhet. Mannens uppgift att han skjutsat kvinnan till och från hennes skyddade boende tyder på att det varit så i det här fallet. Av det inspelade samtalet framgår att hon på ett förslaget sätt försöker få mannen att erkänna att han misshandlat henne, vilket han dock inte gör. Det faktum att hon gjort denna inspelning minskar hennes trovärdighet. Det normala i ’dessa kretsar’ är vidare att en kvinna berättar för släkten att hon blir misshandlad om hon blir det så att saken kan lösas inom familjen. Det faktum att kvinnan inte sagt till mannens släktingar att han slog henne, utan i stället anmälde det till polisen, minskar hennes trovärdighet ytterligare. Mannens familj verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse för bedömningen av skuldfrågan.”
Hur är det då med de påståenden som Ekot, GW och UNT gjorde?
Vad nämndemännen skrev om hantering inom familjen var att det är normalt inom kulturen i fråga att berätta för släkten, och att det minskade kvinnans trovärdighet att hon avvikit från detta normala och i stället vänt sig till polis. Man kan diskutera värdet av detta argument, men det är i alla händelser något helt annat än att som nämndeman uttala att kvinnomisshandel är något som kan hanteras inom familjen. Om nämndemännen hade framfört den uppfattningen, hade det varit klar mer uppseendeväckande än det som de faktiskt skrev.
Är det då riktigt att det var en bärande del av nämndemännens resonemang att kvinnor är mindre trovärdiga än män? Nej, det är det inte. Visserligen ansåg nämndemännen mannen i detta fall vara mer trovärdig än kvinnan, och visserligen finns det en del som tyder på att GW ha rätt om vad de anser. Men det är trots allt något annat än att det var en bärande del av deras resonemang.
Mannen friades med ett resonemang som innehöll sex eller sju komponenter, varav ”den goda familjen” var en. Att säga att han friades ”med motiveringen att han kommer från en bra familj” är då naturligtvis inte riktigt. UNT tyckte säkert att man kunde tillåta sig denna ”förenkling”, men effekten blev att domen kom att se mycket tokigare ut än den faktiskt var.
Det är visserligen ingen nyhet att mediernas referat ibland är felaktiga. Och kanske borde man ge upp och acceptera att det är så det är. Granskningen av denna dom var ju utan tvekan angelägen.
Men jag har svårt att acceptera de onödiga felen och överdrifterna. I juridikens värld är glidningar och oriktigheter som dessa tre oacceptabla. Och jag kan inte förstå varför man inte refererar korrekt, eller åtminstone har den ambitionen. Domen var tillräckligt klandervärd om den beskrevs på ett rättvisande sätt. Den omständigheten att en av de båda nämndemännen hade "mer i bagaget" rättfärdigar inte felen.
Ekot kunde ju ha sagt att nämndemännen skrivit att kvinnomisshandel i den aktuella kulturen normalt hanteras inom familjen. GW kunde ha sagt att intrycket är att nämndemännen tycker att kvinnor är mindre trovärdiga än män. Och UNT kunde ha skrivit "med motiveringen bland annat att han kommer från en bra familj". Hur svårt hade det varit?
Den fråga som jag tycker är viktig är denna: Vilken är anledningen till att medierna inte drar sig för att ge sin publik en starkt överdriven bild?
Jag tror att den frågan är särskilt viktig när det handlar om värderingar och åsikter som vi ogillar starkt. Varför? Jag ska återkomma till det i en senare betraktelse.