Det stora nyhets- och samtalsämnet i Sverige för närvarande är ju Svenska Akademien. Och det finns inte mycket att bidra med när så många yttrar sig. Men det sägs många saker som är tokiga, även juridiskt. Så några klargöranden kan kanske vara bra:

 

1. Det finns inget i Akademiens stadgar om att man inte skulle ha rätt att avträda som ledamot. Det kan man därför säkert göra. Så varför säger Akademien tvärtom? Jo, sannolikt tolkar man bestämmelserna om inval så att utträde är omöjligt medan man lever. Det finns nämligen inga bestämmelser som handlar om inval av ny ledamot efter utträde. Men Akademiens tolkning är ganska säkert felaktig, i varje fall om inte Gustaf III klargjorde att hans avsikt var att ingen skulle få utträda under sin livstid. Och det tror jag inte att han gjorde. Avsaknaden av en bestämmelse om rätt till utträde bör i normalfallet tolkas på det mest naturliga och ändamålsenliga sättet, nämligen att en sådan rätt finns. Och till det kommer att det inte heller finns några bestämmelser om nyval efter uteslutning, fastän det är helt klart att uteslutning kan ske. – Professor Claes Sandgren har kommit till samma slutsats före mig, se DN Debatt 171129 och 180410.

 

2. Av det som sägs i p. 1 framgår att det inte heller finns något i Akademiens stadgar, vare sig om hur en ledamot som utträder under sin livstid ska ersättas, eller huruvida det går att ersätta någon under vederbörandes livstid. Akademien har uppenbarligen utgått från att det inte är möjligt. Och det är ju logiskt om man inte över huvud taget kan utträda under sin livstid. Men om nu detta är fel – och det är jag ganska säker på att det är, se p. 1 – blir frågan om den som utträder kan ersättas. Och det är knappast någon tvekan om att detta är möjligt. Den som utesluts kan naturligtvis ersättas fastän det inte finns några bestämmelser om det. Och då måste rimligen även den som själv utträder kunna ersättas. Så har också skett en gång (Henning Hamilton). Att det inte finns regler om hur det ska ske är ett mycket svagt argument för att det inte går.

 

3. Det finns inget i Akademiens stadgar om jäv. Mycket av det som har sagts i medierna om jäv är rejält okunnigt, och fel.

 

4. Akademien är beslutsför om sju ledamöter deltar, under förutsättning att en av dem är sekreteraren, direktören eller kanslern. Vid inval ska dock minst tolv ledamöter vara närvarande. Akademien kan emellertid sannolikt själv fatta beslut om undantag från regeln om beslutsförhet vid inval. Det gäller i varje fall om ett sådant undantag är nödvändigt för att verksamheten ska kunna fortgå.

 

5. Uteslutning ska ske i två fall, enligt 19 § om en ledamot gör sig skyldig till något som går emot heder och ära, och enligt 48 § om en ledamot avslöjar något som rör rättelser, avslag eller annat som kan angå Akademien eller dess ledamöter. Akademien tillämpar tydligen uteslutningsbestämmelserna så att de beslutande får avgöra om det som skett bör föranleda uteslutning. I bestämmelserna står dock ”varde utesluten”.

 

6. Akademien har sedan länge valt att avvika från stadgarna, och det på en rad punkter. Ett exempel är att den ständige sekreteraren (2 §) nuförtiden inte är ständig.

 

7. Som många redan har sagt talar det mesta för att kungen kan ändra stadgarna. Men såvitt jag kan se behövs det inte.

 

För mig framstår det visserligen som om Sara Danius gjorde ett mycket bra arbete som ständig sekreterare. Och det är två av de kvarvarande som i varje fall i offentligheten har framstått som mest klandervärda (Horace Engdahl och Sture Allén). Men det hindrar inte att Akademien nu kan gå vidare. Jag tycker att man ska 1) med hjälp av juridisk expertis göra den omtolkningen att frivilligt utträde kan ske och att den avgångne kan ersättas, 2) fråga dem som har lämnat arbetet om de ska anses ha utträtt eller nu utträder ur Akademien eller inte, 3) välja in så många ledamöter som behövs för att man ska vara 18 på nytt.

 

Jag tycker också att man ska försöka försonas. Det finns inget tillräckligt gott skäl däremot.

 

 

PS För den som är intresserad har jag ”skrivit om” stadgarna på någorlunda modernt språk, och även lagt in rubriker. Stadgarna i denna version finns intagna här nedan. De bestämmelser som i dag är viktigast är 11, 12, 19, 32, 36 och 48 §§. Jag har fetmarkerat dessa och ytterligare några som ter sig centrala.

 

 

STADGAR

(på någorlunda modernt språk, utan anspråk på konsekvens eller fullständig riktighet)

 

Ledamöter och ämbetsmän

 

1 § Svenska Akademien består av arton ledamöter. Antalet får aldrig utökas.

 

2 § Akademiens ämbetsmän är tre. En direktör, en kansler och en sekreterare. De två förstnämnda byts var sjätte månad, den 1 juni och den 1 december, men sekreteraren däremot blir beständig.

 

3 § När direktören eller kanslern ska väljas ska sekreteraren lägga i en låda så många kulor som det finns ledamöter närvarande i staden, och varje ledamot jämte sekreteraren ska sedermera ta ut en kula. Bland dessa kulor ska en vara märkt med en punkt, och en annan med två punkter. Den ledamot som får den förra blir direktör och den som får den senare blir kansler.

 

4 § Vid alla sammankomster ska direktören föra ordet, i dennes frånvaro kanslern och i även dennes frånvaro sekreteraren.

 

5 § Den av Akademiens ledamöter som väljs till sekreterare bör bo och vistas i Stockholm. Valet är ogiltigt om inte nio ledamöter har deltagit. Det tillkommer sekreteraren att föra dagbok över Akademiens göromål, att upprätta och utfärda besluten, och att i ett särskilt rum förvara alla handlingar som angår Akademiens inrättande, arbeten och angelägenheter;dessa får han aldrig utan vederbörligt tillstånd delge någon utomstående.

 

 

Sekret och underskrifter

 

6 § Akademiens klämma eller stora sekret föreställer på den ena sidan vår bröstbild med denna omskrift: ”Gustaf III. Svenska Akademiens Stiftare”, och på den andra en lagerkrans i vilken man kan läsa orden ”Snille och Smak”, samt därutanför: ”Svenska Akademiens Stora Sekret”. Det mindre är likadant på baksidan som det större, och endast med den förändringen att det står ”Mindre Sekret”.

 

7 § Sekreten ska alltid vara i sekreterarens gömmo. Det större ska brukas under alla öppna skrivelser som utgår, det mindre i brevväxlingen.

 

8 § Alla Akademiens beslut, brev och betyg underskrivs av direktören, eller i dennes ställe kanslern, sedan de blivit kontrasignerade av sekreteraren. Denne ombesörjer också åsättande av sekreten på det sätt som stadgas i föregående paragraf. När sekreteraren samtidigt är direktör ska kanslern kontrasignera.

 

 

Val av ledamöter

 

9 § Akademien ska alltid till ledamöter välja dem som är kända för goda seder, samt dessutom för sådana insikter som har gemenskap med Akademiens syfte.

 

10 § Eftersom Akademiens anseende i mycket beror på val av ledamöter, ska avseende fästas endast vid skicklighet. Några ansökningar eller anläggningar får inte tillåtas, inte heller får någon ledamot före valet ge bort sin röst genom ett löfte.

 

11 § När någon ledamot dör får inget nytt val företas förrän på trettionde dagen efter att dödsfallet har blivit kungjort i Akademien. Såväl närvarande som frånvarande ledamöter ska också genast underrättas om ledigheten av sekreteraren, samt den för valet bestämda dagen och timmen kungöras fjorton dagar i förväg i Allmänna Tidningarna.

 

12 § Val av nya ledamöter får inte företas om inte minst tolv ledamöter är närvarande.

 

13 § På den utsatta dagen förrättas valet precis kl. 5 på eftermiddagen. Därvid görs uppropet i två omgångar av sekreteraren, och ingen ledamot får tillåtas att avge sin röst om han är borta då hans nummer uppropas. Valen görs genom två omröstningar. Vid den första skriver varje ledamot på en sluten sedel den persons namn som han tänker välja, och den som sålunda blir vald underställs genast en ny omröstning med svarta och vita kulor, av vilka de förra betyder nej och de senare ja. Skulle det mot den föreslagna personen finnas en tredjedel svarta kulor, då är den föreslagne utesluten utan avseende på den förra omröstningen. Dock får till den omröstades förmån kulorna beräknas så att när de närvarande ledamöterna utgör ett antal som inte är jämnt delbart med tre fordras för uteslutande så många svarta kulor som utgör en tredjedel av det näst efterföljande nummer som kan delas med tre. Det betyder att det när tretton eller fjorton ledamöter är närvarande fordras fem svarta kulor, och sex svarta kulor när det är sexton eller sjutton närvarande.

 

14 § Detta val ska hållas hemligt till dess att det blivit underställt Akademiens beskyddare. Vinner den föreslagne dennes nådiga bifall, så är han behörigen vald, och det ska bestämmas en dag till hans mottagande, vilken även i allmänna papperen ska kungöras.

 

15 § Akademiens ledamöter är förbundna och pliktiga att inte berätta för någon att en föreslagen person fått för många svarta kulor efter att ha passerat den första omröstningen, eller att personen inte vunnit beskyddarens bifall efter att ha blivit vald av Akademien.

 

16 § När en ledamot är vald ska han tas emot på en allmän sammankomst. Då ska han hålla ett tal över den avgångne ledamoten. Han är dessutom tillåten att därvid återkalla minnet av någon bland de tre stora och odödliga svenska kungarna, Gustaf I, Gustaf II Adolf eller Carl Gustaf.

 

17 § På detta tal svarar ordföranden i Akademiens namn, varefter den nya ledamoten intar sitt rum sedan han tecknat sitt namn.

 

18 § Under alla arbeten som utges av Akademiens ledamöter, i fullmakter och avhandlingar, samt vid alla tillfällen då ledamöterna använder sina övriga titlar, får de även skriva och kalla sig med den akademiska, nämligen: ”En ibland de arton i Svenska Akademien”, eller också ”En av Svenska Akademien”.

 

19 § Om en ledamot gör sig skyldig till något som går emot heder och ära, ska han för alltid uteslutas.

 

20 § Då fråga är om en ledamots uteslutande, bör alltid tolv ledamöter vara närvarande, vilka utlåta sig genom svarta kulor som innebär uteslutning, och vita som innebär bibehållande.

 

21 § För uteslutande fordras två tredjedelar av de närvarande, och beräkningssättet ska vara detsamma som vid inval.

 

 

Akademiens göromål

 

22 § Akademiens yppersta och angelägnaste göromål är att arbeta för svenska språkets renhet, styrka och höghet, så i vetenskaper som särskilt i anseende till skaldekonsten och vältaligheten i alla dess tillhörande delar, jämväl i den som tjänar att tolka de himmelska sanningarna.

 

23 § Det åligger även Akademien att utarbeta en svensk ordbok och grammatik, jämte sådana avhandlingar som kan bidra till stadga och befordran av god smak.

 

24 § När Akademien har stadgat föreskrifter för skrivsättet bör dess ledamöter iaktta dessa i alla sina arbeten, om de vill ha titel av Akademiens ledamot.

 

 

Akademiens sammankomster

 

25 § Akademiens sammankomster är av två slag, de enskilda och de offentliga. De enskilda hålls varje vecka en gång under de sju arbetsmånaderna, på den dag som överenskoms vid arbetstidens början om hösten. Denna sammankomst bör minst räcka i två timmar, och påbörjas klockan halv fem på eftermiddagen. Vid denna sammankomst överläggs om allt som hör till Akademiens arbete. – De offentliga sammankomsterna hålls vid öppna dörrar på Akademiens högtidsdag, och då en ny ledamot ska ta sitt säte i Akademien för första gången.

 

26 § De senare ska hållas, med undantag för helger och då särskild befallning ges av Akademiens beskyddare, så ofta någon ny ledamot ska antas. De förra ska hållas åtminstone en gång varje vecka, med undantag för de månader då Akademien har ferier. Dessa månader är juni, juli, augusti, september och oktober, då sammankomster ska hållas en gång, torsdagen näst före eller näst efter den femtonde.

 

27 § Akademien ska årligen fira sin högtid på den store Gustaf Adolfs födelsedag, den nionde dagen i december månad, vilken numera efter årsräkningens förändring inträffar på den tjugonde dagen i samma månad. Därvid ska iakttas det som stadgas i Akademiens ordningsbok.

 

28 § Vid de allmänna sammankomster då ledamöter ska antas gäller det som är förordnat i 16 §, samt det som föreskrivs i Akademiens ordningsbok. Ämbetsmännen ska besluta att en eller flera av ledamöterna då får läsa upp ett skaldestycke, tal eller annat arbete som av dem är författat, eller något stycke ur Akademiens arbete.

 

29 § Vid de enskilda sammankomsterna får ledamöterna inta sina rum allteftersom de ankommer. Men vid de allmänna och offentliga bibehåller Akademiens första ledamöter det rum som de har fått genom lottläggning. Ordföranden intar dock alltid den främsta platsen, för att bibehålla ordning i överläggningarna och i omröstningar. Då någon ny ledamot tas emot får han det rum som den avgångne har innehaft, så att ingen flyttning får tillåtas. Han ska också skriva sitt namn under dens namn efter vilken han har kommit, och intar dennes stol.

 

30 § Det åligger Akademien att vid sina enskilda sammankomster sysselsätta sig med sina allmänna göromål, eller också med granskningar som den särskilt kan anförtros.

 

31 § Vid såväl de allmänna som de enskilda sammankomsterna bör ordföranden främja god ordning och avvärja allt oskick.

 

32 § Om ledamöterna stannar i olika beslut över förekommande ämnen som inte kan underkastas omröstning, ska ärendet skjutas upp till en annan sammankomst.

 

33 § Sekreteraren framställer alla ämnen. Ordföranden anger besluten sedan han hört de närvarandes mening på så sätt att han först inhämtar den ledamotens mening som sitter närmast honom på den högra sidan, och så vidare. Till sist säger han sin egen mening.

 

34 § Ingen som inte är ledamot får bevista Akademiens enskilda sammankomster, om inte kungar eller främmande kungabarn vill göra Akademien denna heder.

 

35 § Det ska inte vara någon skillnad ledamöterna emellan vad gäller börd, stånd eller ämbeten. Därför får de inte heller i Akademien till varandra bruka andra titlar än dem som följer med födseln.

 

36 § Inget beslut gäller som inte sju ledamöter, och däribland en av Akademiens ämbetsmän, har deltagit i, och som inte har stadgats i Akademiens samlingsrum.

 

37 § Ingen ledamot som är i staden får utan laga förfall avhålla sig från sammankomsterna. Det gäller särskilt då fråga är om att välja eller att utesluta en ledamot, eller vid prövningen av ett arbete. Orsaken till hans uteblivande bör alltid anmälas av någon ledamot.

 

38 § För varje enskild sammankomst tillställs Akademien arton medaljer av silver, för de arton som utgör Akademiens ledamöter, med Akademiens beskyddares bild på ena sidan, och på den andra Akademiens sinnebild och valspråk. Klockan halv fem, när Akademiens ur slår, som är ställt lika med tornuret i närmaste kyrka (den i 25 § utsatta tiden för sammankomsterna), bör dessa jetonger fördelas emellan de närvarande ledamöterna. Men skulle så hända att en eller flera blir över, som inte jämnt kan fördelas, förvaras de till den nästpåföljande sammankomsten. Då läggs de till dem som tilldelas för den dagen och delas ut till ledamöterna på samma sätt. Den ledamot som inte är närvarande vid det föreskrivna klockslaget kan inte njuta sin rätt i utdelningen om han sedan infinner sig.

 

 

Granskning av arbeten

 

39 § Det står var och en av Akademiens ledamöter fritt och öppet att underkasta sina arbeten Akademiens granskning.

 

40 § Det tillkommer sekreteraren att utse granskare, som ska avge sitt yttrande. Men det är strängt förbjudet för dem att berätta om arbetet eller granskningarna för någon utomstående, innan det är uppvisat och gillat vid Akademiens sammankomst. Det är också förbjudet att ta med sig handlingarna på resa ut ur staden.

 

41 § För att slå fast Akademiens yttrande över arbeten bör sju ledamöter, och däribland en ämbetsman, vara närvarande. Om bifallet inte överstiger avslaget med två röster, ska saken uppskjutas till nästa sammankomst.

 

42 § Det bifall som Akademien lämnar ska alltid ske på föreskrivet ordsätt. Det ges skrivet på pergament, undertecknat av Akademiens direktör och sekreterare, och försett med Akademiens sekret.

 

43 § Till Akademiens prövning får jämväl utomstående lämna sina arbeten.

 

44 § Vid granskning av sådana arbeten ska man förhålla sig på det sätt som sägs i 41 §, men övervikt med en röst är tillräckligt.

 

45 § När det ges ett sådant bifall till någon enskild åligger det denne att vid tryckningen följa de regler för språket och stavningssättet som Akademien har fastställt. Det är inte tillåtet för författarna att vid utgivandet förbigå de anmärkningar som kan göras av Akademien i dessa hänseenden.

 

46 § Om Akademien finner det befogat att göra anmärkningar för smakens och språkets skull mot något arbete som ska göras offentligt, ska anmärkningarna författas vänligt, och inte med retande eller förolämpande ordval, inte heller framställda med någon tvingande myndighet.

 

 

Försvar och tystnadsplikt

 

47 § Om någon utger något av trycket som är riktat mot Akademien, får ingen ledamot svara eller gå i försvar om han inte vid en allmän sammankomst med nio ledamöter har blivit ombedd och tillsagd att göra det.

 

48 § Ingen ledamot får avslöja något som rör rättelser, avslag eller annat som kan angå Akademien eller dess ledamöter. Den som gör det ska uteslutas.

 

 

Belöningar och hedersomnämnanden

 

49 § På Akademiens årliga högtidsdag utdelas två stora medaljer av guld, var och en till tjugosex dukaters värde, till belöning för de två arbeten som anses vara bäst författade över två angivna ämnen, och två i silver för dem som kommer närmast de förra och på så sätt förtjänar ett hedersomnämnande.

 

50 § De båda ämnena, ett i vältalighet och ett i skaldekonst, ska alltid anges på högtidsdagen, jämte ämnena för det kommande året, samt genast kungöras i alla offentliga tidningar och i de lärda skrifter som utkommer månatligen. Denna kungörelse upprepas för andra gången efter tre månader.

 

51 § Skulle någon enskild, känd eller okänd, ange något prisämne, och därtill som belöning utfästa en medalj, samt anmoda Akademien att utdela den, är Akademien skyldig att fullgöra denna begäran sedan den först inhämtat, angående ämnet, sin beskyddares tillstånd.

 

52 § Två månader före högtiden, eller till åttonde dagen i oktober, bör alla prisskrifter vara inlämnade. Var och en av dem ska, som alltid vanligt är, vara försedd med någon tänkeskrift, som tillika finns på en bilagd förseglad biljett, som också innehåller författarens namn.

 

53 § När de inkomna arbetena har granskats och Akademien fastställt sitt beslut, får namnsedlarna öppnas för dem som vinner belöning och hedersomnämnande. De övriga ouppbrutna sedlarna ska återlämnas om det begärs.

 

54 § På högtidsdagen ska de skrifter uppläsas som har vunnit de större belöningarna, och författarna ska nämnas för hela sammankomsten. Är författaren närvarande ska han genast kallas fram för att av direktören få ta emot såväl medaljen som Akademiens bifall. Därefter anvisas honom en plats på en för de belönade utsedd särskild bänk, en plats som han sedermera alltid får behålla vid Akademiens samtliga offentliga sammankomster. Författarens namn ska också, tillsammans med dagen då han vunnit priset och ämnet för arbetet, sättas upp på en tavla i det offentliga samlingsrummet. Dessa Akademiens beslut ska också kungöras i de allmänna papperen.

 

55 § Författare till de skrifter som inte vunnit någon belöning kan om de så önskar få del av de anmärkningar som gjorts.

 

56 § Om någon ger sig till känna som författare i förtid, ska arbetet inte granskas mer, och det ska inte fästas något annat avseende vid det.

 

57 § Det första året som ett ämne är angivet bör Akademiens ledamöter inte arbeta inom ämnet, eller ingå i tävlan om priset. Men om inga arbeten som förtjänar belöning har inkommit inom den utsatta tiden, åligger det en eller flera av Akademiens ledamöter att skriva om ämnet. Sedan skriften blivit behörigen övervägd i Akademien ska den uppläsas vid en allmän sammankomst och sättas in i Akademiens handlingar, för att tjäna till mönster för dem som tänker sig att skriva i dylika ämnen.

 

58 § Den belöningsmedalj som utdelas för vältalighet föreställer, på den ena sidan, Akademiens sinnebild, eller inom en lagerkrans dessa ord: ”Snille och Smak”, samt däromkring: ”Svenska Akademien instiftad den 20 mars 1786”. På den andra sidan finns Merkurius som en stående yngling med vingad hatt på huvudet, häroldsstav i den ena och en pappersrulle i den andra handen, vilken Gud, enligt de gamlas tro, var upphovs- och styresman för vältaligheten, och med inskriptionen ”Vältalighet”. – Den medalj som utdelas för skaldekonsten har på den ena sidan Akademiens sinnebild, samma som den tidigare nämnda. På andra sidan finns Apollo Citharaedus sådan som han uti en marmorantik stod finns i kungens kabinett, utan omskrift, men med inskriptionen ”Skaldekonst”.

 

 

Stockholms slott den 20 dagen i mars månad

År efter vår Herres Jesu Kristi börd, det ett tusen sjuhundraåttiosjätte