Osaklighet, Partierna, Regler, Saklighet, Söndagsbetraktelser, Valet

Söndagsbetraktelse nr 152

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 22 april 2018

Den 4 mars skrev jag att jag ska göra en granskning inför riksdagsvalet av i vad mån partierna håller sig till sakfrågorna i debatten i stället för att ägna sig åt påhopp, självberöm, fulpolitik och käbbel (söndagsbetraktelse nr 145). Och jag ska rösta på det parti som vinner saklighetstävlingen.

 

Detta visade sig svårare än jag hade trott. Hur ska man t.ex. värdera en debattartikel som innehåller 50 sakliga meningar och en osaklig? Hur ska man bedöma en intervju som handlar om fem frågor och där ett av de fem svaren är delvis osakligt, delvis sakligt? Ska man bry sig om vad andra än nationella företrädare för partierna säger? Ska man ta hänsyn till något som sägs på Facebook eller i andra sociala medier? Hur hanterar jag den omständigheten att jag naturligtvis inte kommer att se och höra allt som är viktigt i sammanhanget? Hur ska man bedöma ett svar på en intervjufråga som bara innehåller kritik mot ett annat parti om det är just det som frågan går ut på? Var går gränsen mellan en saklig anmärkning och en osaklig? Och så vidare. Detta fordrar REGLER! (Tur att man är jurist ...)

 

Jag vill redan nu presentera de regler som jag håller mig till, dels för att det är intressant (tycker jag), dels för att jag kanske kan få några protester eller andra synpunkter som bör beaktas inför fortsättningen. Efter den 3 juni gör jag (troligen) inga ändringar i reglerna.

 

Jag har räknat ut ställningen per i går, den 21 april. Den är absolut inte rättvisande, eftersom materialet hittills är alldeles för litet. Jag har än så länge bara gjort noteringar från 20 debattbidrag. KD finns t.ex med bara en enda gång. Och L:s höga siffra beror på ett enda osakligt kort inlägg. Så man kan verkligen inte dra några växlar på siffrorna än så länge. Men ställningen för närvarande, när det gäller den s.k. osaklighetskoefficienten, är denna (ju lägre siffra desto bättre):

 

V                   0,2

Mp                0,17

S                    0,23

C                   0,4

L                   0,55

KD                0

M                  0,15

SD                 0

 

KD och SD leder alltså före M och Mp. Så om detta skulle stå sig ska jag rösta på KD.

 

Jag inser att mina regler inte är särskilt spännande men hoppas ändå på några kloka synpunkter (på Facebook eller till goran@goranlambertz.se). Så här ser reglerna ut för närvarande:

 

1. Poängsättning sker för varje debattbidrag om en politisk sakfråga. Ett ”debattbidrag” är antingen ett ”kort inlägg” (enstaka yttranden, inlägg eller intervjusvar) eller ett ”långt inlägg” (artiklar, diskussioner eller hela intervjuer). Ett debattbidrag avser alltid en eller flera politiska frågor. Handlar det om olika sakfrågor, ska inläggen i varje fråga bedömas för sig.

 

2. Korta inlägg bedöms utifrån en osaklighetskvot. Denna kvot utgör den andel av korta inlägg som innehåller osakliga inslag av typen självberöm, påhopp eller onödig kritik. Osaklighetskvoten tar alltså sikte på andelen korta inlägg med osakliga inslag. (Om tio korta inlägg görs och två av dessa innehåller osakliga inslag, är osaklighetskvoten 0,2. Om ett parti gör 1000 korta inlägg under tiden fram till valet, läggs antalet inlägg med osakliga inslag samman och delas med 1000.) – Den här beräkningen innehåller framför allt det bedömningsmomentet att det ska avgöras om ett kort inlägg innehåller ett osakligt inslag eller inte.

 

3. Långa inlägg bedöms utifrån en osaklighetsfaktor. Denna faktor utgör ett mått på hur osakliga långa inlägg är, dvs. i hur hög grad de innehåller osakliga inslag. Den samlade osaklighetsfaktorn för ett parti tar alltså sikte på innehållet i ett genomsnittligt långt inlägg. (Om ett långt inlägg innehåller ungefär tio uttalanden varav två har osakliga inslag, är osaklighetsfaktorn för det inlägget 0,2. Om ett parti har 100 långa inlägg under valrörelsen, läggs de 100 osaklighetsfaktorerna samman och delas med 100.) – Den här beräkningen får ofta göras i form av en översiktlig bedömning av ett långt inlägg, ”Hur stort var det osakliga inslaget här?”. Det betyder att det finns en större risk för subjektivitet än i fråga om de korta inläggen.

 

4. Osaklighetskvoten och osaklighetsfaktorn vägs samman till en osaklighetskoefficient. Den samlade osaklighetskvoten och den samlade osaklighetsfaktorn läggs samman och delas med 2. Avsikten är att de korta och de långa inläggen ska få någorlunda samma vikt.

 

5. Det är inlägg i radio, tv, tidningar och tidskrifter som bedöms, och dessutom sådana inlägg på sociala medier som är tydligt riktade till en stor krets. Det är bara inlägg som jag ser eller hör, i princip utan att leta, som räknas.

 

6. Inlägg av alla företrädare för partierna bedöms, men inte inlägg av personer som ”bara” sympatiserar med eller tycker illa om partiets linje i en fråga.

 

7. Några tolkningsregler: I långa inlägg som helt går ut på att jämföra partiernas politik och resultat anses det inte osakligt att peka på skillnaderna och kritisera motståndarna utifrån det. Men även sådana artiklar etc. kan innehålla osakliga inslag. – På frågor som rör motståndarnas politik får man svara med kritik utan att det anses osakligt. – Bara sådana inlägg som innehåller värderingar bedöms, alltså inte t.ex. icke värderande svar på frågan vad partiet tycker i den eller den frågan. – När regeringspartierna hänvisar till att ”det ska vi åstadkomma fram till …” eller oppositionspartierna säger att ”det ska vi göra om vi får makten” finns det ofta understucken kritik mot motståndarna eller självberöm i inlägget. Jag gör ändå inte någon osaklighetsnotering i dessa fall, om inte självberömmet är framträdande eller motståndarkritiken onödig.

 

8. Reglerna revideras vid behov. Efter den 3 juni (halvtid) görs dock inga justeringar.