Söndagsbetraktelse nr 155

Min frustration över att Quickärendet inte klarades upp på det sätt som jag skulle ha önskat är borta sedan ganska länge. Det känns lagom att återvända till saken, som jag gör, i betraktelser på bloggen två gånger om året.

Ibland kan jag till och med känna tillfredsställelse över sakernas tillstånd. Som när verkligheten smyger sig på lite lagom. Häromdagen publicerade förhörsledaren Seppo Penttinen sin berättelse om Quickutredningarna i en ny bok, ”Rättsskandalen!?”. Där berättar han lågmält och omsorgsfullt om hur det var att förhöra Thomas Quick, om dennes ”medvetna avvikelser”, om rekonstruktioner och vallningar, om likhundarnas markeringar på de platser som Quick pekat ut, om alla de många uppgifter som Quick lämnade innan de var kända av polisen, och så vidare. Det är hemsk men befriande läsning.

Ett litet vad är på sin plats: Jag slår vad om att ingen kan hitta några faktafel eller vilseledanden av betydelse för bedömningen av skuldfrågan i Seppo Penttinens redovisning. Den förste som hittar något sådant och hör av sig till mig (goran@goranlambertz.se) sänder jag en tusenlapp vid anfordran. Säg två tusenlappar förresten. I fråga om fel och vilseledanden skiljer sig boken hälsosamt från Hannes Råstams och Dan Josefssons framställningar.

Boken har ytterligare en författare, Yrsa Stenius. På de hundra sidor som inleder boken drar hon på ett mycket underhållande sätt ner byxorna på ett antal personer. "Rättsväsende i mediernas klor" är rubriken. Och det är tyvärr precis vad det har handlat om.

Yrsa Stenius och Kristina Hultman är de enda journalister, av de ca tio som jag känner till som har förstått att rättsskandalen är omvänd, som offentligt har tagit bladet från munnen. Jag är full av beundran inför dessa båda modiga kvinnor. Priset de fått betala har varit högt. Så är det ofta med impopulärt civilkurage.

Människor har lagt Quickaffären bakom sig, och inte många kommer att läsa Seppo Penttinens och Yrsa Stenius avslöjande bok. Men den som läser kommer att få boktitelns frågetecken uträtat. Och för den historieskrivning som så småningom kommer blir det väldigt bra att ha boken till hands.