Osaklighet, Saklighet, Söndagsbetraktelser, Valet

Söndagsbetraktelse nr 158

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 3 juni 2018

Dags för halvtidsrapport i partiernas saklighetstävling inför valet. Tävlingen är utlyst och beslutad av mig, och jag skrev om den i nr 145 och 152. Den går ut på att låta bli påhopp, självberöm, fulpolitik och onödigt käbbel. Ju mer partierna ägnar sig åt sådant, desto högre osaklighetskoefficient får de (= dåligt). Det handlar alltså om att föra en så saklig debatt som möjligt. Och jag har utfäst mig att rösta på det parti som vinner saklighetstävlingen.

 

Det är ofta svårt att bedöma när ett inlägg passerar osaklighetsgränsen och alltså höjer partiets osaklighetskoefficient. Jag har dock skrivit ganska detaljerade regler om vad som gäller (de finns intagna under strecket nedan), och nu handlar det för den som bedömer (= mig) om att vara så saklig och objektiv som möjligt.

 

Ställningen i halvtid är denna och siffran är alltså osaklighetskoefficienten:

1. Moderaterna:  4

2. Centern:  11

2. Sverigedemokraterna:  11

4. Kristdemokraterna:  12

5. Miljöpartiet:  14

6. Liberalerna:  15,5

7. Socialdemokraterna:  16

8. Vänsterpartiet:  17

 

Moderaterna har alltså ryckt ifrån en del. Man får intrycket att Ulf Kristersson har en medveten strategi att aldrig ägna sig åt påhopp eller självberöm. Men tävlingen tar hänsyn även till vad andra än partiledaren säger och skriver. Materialet är också än så länge ganska litet. Det omfattar bara i genomsnitt ca 320 korta och 20 långa inlägg (ca 40 resp. 2,5 per parti). Så mycket kan hända.

 

Jag får lov att tillåta mig den halvtidsbetraktelsen att partiföreträdarna har varit sakligare än jag hade väntat mig. I partiledardebatten i SVT den 6 maj och i de ”visionstal” som partiledarna har hållit före Rapport de senaste veckorna har prestationerna dessutom hållit påtagligt hög nivå. Inte minst Isabella Lövins och Annie Lööfs visionstal var enligt min mening glänsande.

 

Jag återkommer med en ny delrapport om några veckor. Det är faktiskt bara tre månader kvar till valet.

 


 

De regler jag håller mig till ser ut så här:

1. Poängsättning sker för varje debattbidrag om en politisk sakfråga. Ett ”debattbidrag” är antingen ett ”kort inlägg” (enstaka yttranden, inlägg och intervjusvar) eller ett ”långt inlägg” (artiklar, tal eller intervjuer). Ett debattbidrag avser alltid en viss politisk fråga. Pratar man om olika sakfrågor, ska inläggen i varje fråga bedömas för sig.

2. Korta inlägg bedöms utifrån en osaklighetskvot. Denna kvot utgör den andel av korta inlägg som innehåller osakliga inslag av typen självberöm, påhopp eller onödig kritik. Osaklighetskvoten tar alltså sikte på andelen korta inlägg med osakliga inslag. Om tio korta inlägg görs och två av dessa innehåller osakliga inslag, är osaklighetskvoten 0,2. Den här beräkningen är i princip rent matematisk, men den innehåller det bedömningsmomentet att det ska avgöras om ett inslag är osakligt eller inte. – Om ett parti gör 1 000 korta inlägg under valrörelsen, läggs antalet inlägg med osakliga inslag samman och delas med 1 000.

3. Långa inlägg bedöms utifrån en osaklighetsfaktor. Denna faktor utgör ett mått på hur osakliga långa inlägg är, dvs. i hur hög grad de innehåller osakliga resp. sakliga inslag. Den samlade osaklighetsfaktorn för ett parti tar alltså sikte på innehållet i ett genomsnittligt långt inlägg. Om ett långt inlägg innehåller ungefär tio uttalanden varav två har osakliga inslag, är osaklighetsfaktorn för det inlägget 0,2. Den här beräkningen kan dock inte göras rent matematiskt utan får delvis göras i form av en bedömning av varje långt inlägg: ”Hur stort var det osakliga inslaget här?” – Om ett parti har 100 långa inlägg under valrörelsen, läggs de 100 osaklighetsfaktorerna samman och delas med 100. Beräkningen sker alltså här på ett annat sätt än när det gäller de korta inläggen. Det beror på att man behöver ange en faktor för varje långt inlägg.

4. För beräkningen av osaklighetskvoten anger jag om ett kort inlägg har ett osakligt inslag eller inte genom att skriva 0 om det inte finns något sådant inslag och 1 om det finns ett sådant inslag. Görs det flera korta inlägg som ska bedömas samtidigt, anger jag en siffra för varje inlägg. Tre inlägg kan alltså få siffrorna 0, 0, 1 om de två första är sakliga men det tredje innehåller ett osakligt inslag. Och osaklighetskvoten för dessa tre inlägg blir då 0,33. Osakliga inslag kan vara självberöm, påhopp, onödig kritik mot motståndarna eller onödiga uttalanden av annat slag som gäller det egna partiet eller motståndarna. – Här finns ett bedömningsmoment som är besvärligt. Och det är ibland svårt att vara objektiv. Min ambition är dels att det inte ska spela någon roll för poängsättningen om jag anser argumentationen vara bra eller dålig, dels att bedömningen av ”osakliga inslag” ska vara rimligt konsekvent.

5. För beräkningen av osaklighetsfaktorn gör jag en bedömning direkt efter ett långt inlägg. Jag bedömer i vilken mån inlägget innehöll osakliga inslag genom att i princip utgå från hur många sådana inslag det fanns och hur omfattande de rent sakliga delarna var. Om en tredjedel var osakligt blir faktorn 0,33, en femtedel 0,20 osv. Om inget är osakligt blir faktorn förstås 0,0. (Och då skriver jag 0,0 för att i tabellen skilja noteringen från 0 för korta inlägg.) Den samlade osaklighetsfaktorn för flera långa inlägg är de olika faktorerna adderade och summan delad med antalet. – Osakliga inslag kan även här vara självberöm, påhopp, onödig kritik mot motståndarna eller onödiga uttalanden av annat slag som gäller det egna partiet eller motståndarna. – Här finns ett par bedömningsmoment som är besvärliga. Och det är naturligtvis även här svårt att vara objektiv. Min ambition är, dels att det inte ska spela någon roll för poängsättningen om jag anser argumentationen vara bra eller dålig, dels att bedömningen av ”osakliga inslag” ska vara rimligt konsekvent.

6. Det är inlägg i radio, tv, tidningar och tidskrifter som bedöms, och dessutom inlägg på sociala medier som är tydligt riktade till en stor krets. Det är bara inlägg som jag ser eller hör, i princip utan att leta, som räknas. Bara sådana inlägg som innehåller värderingar bedöms, alltså inte t.ex. icke värderande svar på frågan vad partiet tycker i den eller den frågan.

7. Inlägg av alla företrädare för partierna bedöms, men inte inlägg av personer som ”bara” sympatiserar med eller tycker illa om partiets linje i en fråga.

8. Osaklighetskvoten och osaklighetsfaktorn vägs samman till en osaklighetskoefficient, där den samlade osaklighetskvoten och den samlade osaklighetsfaktorn läggs samman och delas med 2. Resultatet multipliceras sedan med 100 för att vi ska få en mer lättbegriplig och hanterlig siffra. Något förenklat kan man säga att koefficienten för ett parti anger antalet osakliga inlägg av 100 som företrädare för partiet gjort.

9. Särskilda bedömningssituationer (här kan tillägg göras om frågor uppkommer): 1) Hur ska man bedöma inlägg där regeringspartierna hänvisar till att ”det ska vi åstadkomma fram till …” resp. inlägg där oppositionspartierna säger att ”det ska vi göra om vi får makten”? Däri ligger ju ofta understucken kritik mot motståndarna eller självberöm. Jag gör ändå inte någon osaklighetsnotering om inte självberömmet är framträdande eller kritiken ett tydligt och onödigt påhopp. – 2) Hur ska man bedöma inlägg av typen ”Vad har det med saken att göra?”? Jag väljer att bortse från det, om det inte rör sig om ett tydligt och onödigt påhopp. – 3) I långa inlägg som helt eller nästan helt går ut på att jämföra partiernas politik och resultat anser jag det inte osakligt att peka på skillnaderna och kritisera motståndarna utifrån det. (Men även sådana artiklar etc. kan naturligtvis innehålla osakliga inslag.) – 4) På frågor som rör motståndarnas politik får man svara med kritik utan att det anses ”onödigt”.