Göran Lambertz: Söndagsbetraktelse nr 170

Chris Stattin, Försvunna föremål, Ingivelse, Kaffekopp, Letande, Tänka

På fredagen saknade jag min favoritkaffekopp. Jag dricker alltid ur just den koppen till frukosten, och sedan igen vid 11-tiden. Efter 11-kaffet brukar jag ställa koppen för diskning. Men ofta tar jag samma kopp igen, vid lunchen eller senare på dagen. Nu var det eftermiddag, och jag kunde inte hitta den.

Jag letade i nästan hela huset. Intensivt ett par gånger under eftermiddagen och kvällen. Men den var borta. Susanne kunde inte bidra. På lördagen letade jag igen, en stund också med hjälp av döttrar och svärson som var på besök. (Jag hade utfäst ett pris, risken är att de annars inte hade brytt sig.) Skåp, lådor, kylskåp, golv och hyllor. Garaget och lilla huset i trädgården. Inget napp.

Frågan blev vad jag hade gjort efter att koppen senast var synlig: Pysslat i köket, städat lite, klippt gräset, skrivit, lyssnat på radion. Det gav inget, koppen var borta.

Gästerna åkte kl. 18. Fem minuter senare kom jag på det. Och där stod den.

Den som först gissar var koppen fanns får två trisslotter. Jag berättar här senast kl. 18.05, ett dygn efter återfinnandet. Då kommer också själva poängen i betraktelsen.

Senare på söndagen: Kanske lovade jag lite för mycket när jag skrev att ”själva poängen” skulle komma. Men följande lärdomar kan dras:

1. Om något har försvunnit bör man undersöka de troliga platserna innan man letar på de otroliga. (Kan översättas: ”Tänk efter först.”)

2. Anställda i Högsta domstolen har ofta ett försteg i fråga om logiskt tänkande. (Grattis kluriga Chris Stattin till vinsten.)

3. Kaffe är bäst omikrat. (Men mikrat kaffe är bättre än inget kaffe alls.)